Japp.
Nu är det gjort.
Mitt första mil-lopp - ever.
Och det i sköna Tällberg.
Kuperat och härligt.
Och jag är så himlans supernöjd.
Galet mallig.
Stolt som tuppen.
Skrytig.
Och jag inte bara tog mig runt.
Jag sprang - i mitt tycke - på en riktigt bra tid.
En timme, åtta minuter, 49 sekunder.
Maken stod på pass vid 5 km och fotade och kutade med och det blev som värsta energiboosten.
För att inte tala om vilken känsla som uppstår när hela byn står utefter banan.
De tjoar, de delar ut vatten, svampar fyllda med vatten, sportdryck - och då går det liksom inte att låta bli att le.
Jag tror jag log med hela kroppen.
Särskilt när jag sprang genom alla sköna svalkande vattenspridare som byborna ställt i ordning.
Lite stretch, en välbehövlig dusch och så lite mat på det här.
Ja, och kanske en klick tigerbalsam :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar