Terapistund.

Efter att ha manglats hos doktorn under förmiddagen var det behagligt skönt med tablettvila på eftermiddagen.
Nu är det dags för terapistund med Charlie!

Ja, med regnstället på.

Kvasten.

Äntligen får jag nytta av min kvast!

Ja, ni vet den som jag brukar åka på när jag ska till Blåkulla.

Jag tycker nog att jag är rätt så stark i både mage och rygg, men jag är baske mig inte helt 100 på att jag fixar denna övning...

...men testa ska jag!

Annorlunda hobby.

Man brukar säga att magen speglar hur människan mår.
Men jag undrar jag...
Jag mår ju finfint. Älskar Livet. Älskar min familj, mina vänner.

Så, varför?

Nya prover tagna nu. Ny medicin.

Hå & hej.

Medicin.

Efter gårdagens Yoga-flopp kände jag mig smått deppig över hur min rygg och mage påverkar mig.

Hur skulle det då gå att zumba?

Det gick riktigt bra, men jag får lov att vara uppmärksam - hela tiden - på hur ryggen beter sig.

Den liksom vill låsa sig, som i kramp.

Men trots känslan av en totalflopp i Yogan så måste den ha gjort något bra för jag var otroligt mycket mer rörlig i höfterna idag och det märktes i zumban - tack Angelica!

Den största trösten är just nu att jag får så mycket glädje och energi i träningen och ett ordentligt påfyllt energiförråd är inte fy skam.

All denna positiva energi som jag får från zumban och från mina härliga zumbakusiner har en underbar effekt - både på kroppen & knoppen!

Magflow.

Har hittat ett mönster.
Kanske inte helt optimalt...
Men det funkar, just nu.

Flytande lunch håller magen i schack. Just nu.

Skål.

Samband.

Sedan ett tag tillbaka har jag vansinnigt ont i ländryggen och ända ned i höger skinka.

Galet ont. Skär som knivar. Att sätta sig ned gör ont. Att sitta i vissa positioner gör sjukt ont. Att ligga ned är mindre skönt.

Och sedan länge har jag mag-/tarmproblem. Förstoppad. Smärtor. Gaser i parti och minut.

Ibland kan jag inte ens sitta på en stol. 

Hmmm. 

Kan dessa två tråkiga saker till och med hänga ihop?

Finns det ett samband?

Jag menar, hur många katrinplommon kan man äta?

Hur mycket kan man stretcha och töja?

Hur mycket Duphalac finns det i världen?

Hjälper inte Norspan-plåstret eller hur ont hade jag haft utan detta plåster?

Ska komma ihåg att ta upp allt detta med läkaren på torsdag!

Bubblan sprack.

Åhhhhh.

Ikväll var ingen bra Yogakväll. Inte alls optimal. Inte ens särskilt skön.

Min rygg värker. Likaså ena höften.

Har varit hos olika sjukgymnaster. Inget bättre.

Har tänjt och stretchat hemma. Inget bättre.

Har vilat. Inget bättre.

Jag brukar kunna hitta fokus ändå i Yogan - just för att det är Yoga. 

Men inte ikväll. 

Jag lyckades liksom inte landa i den där sköna Yoga-bubblan.

Där man bara kan andas och fokusera. Andas bort smärtan.

Ledsen...

Plan.

Jag försöker planera min träning.

Så gott det går. Så långt det är möjligt.

Att sticka till gymmet går ju nästan att göra lite hur som helst.

Likaså att ut & springa, eller cykla.

Så fokus ligger - för det mesta - på att planera in Zumbapass, d v s så många som möjligt :-)

Lånad från Dansverkstan

Checkar in.

Japp.
Käckt är det. Jag checkar in tidigt ikväll.
Regeln är före Pöktimmen. Absolut inte senare.
Alltså, det betyder att jag ska ligga till sängs före Pöktimmen.

Vad jag gör i sängen är inte fullt så noga.
Man kan göra frivolter, eller kanske träna på att göra Clownen?

Sköööönt.

Herremingud.
Tillfredsställd?
JA.

För stunden i alla fall.

Rakata...lalalalala...rakata...

Eksem.

Jag har fått eksem.

Alltså, jag har ju redan psoriasis, men detta är något helt annat.

Det liksom kliar, på hela kroppen typ, det rycker lite i stjärtorna (jaja, skinkorna då), kommer på mig själv med att stå i köket och liksom lyfta på nedre delen av ryggen - inte framjucka!

Gaaaaaaaaaah!

Kan klockan bli zumba någongång eller?

Många metrar.

Normalt sett - alltså när det inte är Mors Dag - kör jag Mixit-Fixit på Dansverkstan.

Core & Yoga - perfekta kombon.

Idag blev det lite annan typ av träning. Eller till och med lite vilodag, typ.

Det blev en lååååååååång och varm vovve-walk tillsammans med älsklingen min.

Tiotusen meter, lite drygt, och vi var ute i etthundratrettiotvå minuter, puh!

När vi närmade oss hemma hängde slirren långt utanför munnen på lille Charlie kan jag lova.

Tur vi hade mycket vatten med oss och att det fanns plenty of skugga efter vägen...

...och självklart hade Charlie med sig en egen vattenskål...

Mor.

Mors Dag.

Härliga Mamma. Söta Mor. Elaka morsan. Lilla mamsen.

Jag är mamma och tänker fira min mamma idag.

Kärlek!

Penntroll.

Kommer ni ihåg penntrollen?

Något blir alldeles konstigt och vilt i mig när jag ser färgglada och roliga peruker - jag måste liksom bara prova - och helst vill jag ju köpa varenda en!

Men hur skulle det se ut - seriöst?

Dricker mig mätt.

Magen fortsätter trilskas.

Men...

Jag får ju liksom prova mig fram lite, typ.

Skala bort skalet på äpplen.

Inte äta så mycket fibrer.

Äta fett.

Och dricka ett huvudmål om dagen.

Skål och tack för att det finns smoothies!

Pök.

Vardagsregeln lyder som följer:

"Maria ska ligga till sängs senast 23:59, d v s före Pöktimmen."

Detta för att jag ska få så mycket bra sömn som möjligt - kropp & knopp behöver detta såååå väl.

Men nu är det fredag - eller faktiskt lördag - och då får jag vara uppe så länge jag vill.

Jippieeee. Gäsp.

Zzzzzzzzzzzzzzzz.

Obra att sitta.

Jag brukar förespråka "god hållning" i alla sammanhang.

På jobbet. I köket. På promenaden.

En god hållning gör underverk för figuren.

En god hållning är positiv för andningen.

En god hållning förebygger ryggont.

Men just nu är det obra med god hållning - när jag sitter.

Helst skulle jag behöva stå och gå hela tiden, typ.

Och det förstår ju vem som helst att det inte funkar i realiteten.

Men det går att promenera en del. Jag zumbar. Jag står.

Och när jag måste sitta så blir det av ostbåge-karaktär.

Förlorade.

Jag gav upp lite idag.

Kapitulerade lite kan man säga.

Jag kunde självklart ha bitit ihop och stoppat i mig lite piller och knatat iväg till jobbet/praktiken.

Men idag tog jag det beslutet att jag inte ska göra våld på kroppen.

Magen har trilskats lite till och från under en veckas tid och igår blev det mer till än från.

När jag till slut somnade om imorse så var det skönt.

Vaknade, smått förvirrad, men mådde aningens bättre - klockan elva (11!) - pust!

Nu blir det lite frisk-luft-intag, dock inte alltför långt ifrån en toalett :-)

Längtar.

Torsdags-summering.

Efter 5 dagars träning på raken - åttahundratrettioen (831!) minuter - tänker jag att jag känner mig oförskämt nöjd.

Ja, det är till och med så att jag ser framemot - längtar efter, suktar lite efter - morgondagens vila.

Kroppen är lite sliten, träningsvärken gör sig påmind när jag ska tvätta håret (för korta armar), böja mig ned (för korta bakben), och värst av allt, när jag skrattar - stackars mage :-)

Men det betyder så klart också att nu behöver kroppen vila för att "reparera" sig lite, så därför unnar jag mig att åka bil till och från jobbet imorrn!

Monkey.

Jahaja.
Inte kunde jag låta bli ikväll heller.
Upp och zumba loss med söta Anis på scen - de e grejer de!
Hur var det låten gick, "ge apan i dig en chans, ge järnet i en djurisk dans..."
Isåfall, mera apor på scen :-)

Groupies.

Att träna med bästaste Angelica Schäfer brukar kunna bjuda på både det ena och det andra.

Det bjuds på svett, skratt, stånk & stön, jubel, frustande och mest av allt, träningsglädje.

Hon är noggrann också.

Petig.

Jag tro vi får lov att be Dansverkstan rita upp yoga-matta-rutor åt oss så vi blir rätt placerade under passen.

Så vi kan tillbe vår Gollumina. Som de tvättäkta små Gollumina-groupies vi är.

Vi är stolta Gollumina-groupies.

Viktigt.

Tabu.

Tabubelagda ämnen finns det gott om.

Man "får" inte prata eller skriva om precis vad som helst. Eller man "bör" inte i alla fall.

Skam. Känslor. Känsla.

Så har vi det här med vikten.

Alltså vikten på mig då.

Ja, jag vet att jag inte längre väger 95 pannor.

Men när nu frågan om vilken flytväst jag kommer behöva kom upp så kommer det en konstig känsla krypandes.

Och egentligen var det ju bara en enkel fråga.

"...Mindre än 50 kg

50-70 kg

70-90 kg

Mer än 90 kg..."

Vad jag svarade?

Att jag behöver en flytväst i spannet 50-70 kg...

För jag "vill" inte tala om vad jag väger.

Konstigt.

Gambling.

Jag är normalt sett ingen fegis. Ingen "Chicken-George".

Inte heller någon mes tror jag.

Men idag tar jag ett beslut som kanske kan få mig att framstå som lite mesig och till och med larvig.

Men jag tar det.

Jag vill inte riskera att min nyligen stukade och "på-god-väg-att-läka" -fot.

Att gå fem kilometer är inget problem.

Att gå fem kilometer i rask takt går sisådär.

Att gå fem kilometer i rask takt tillsammans med flera tusen andra tjejor GÅR INTE. 

Vårruset får rusa på i år utan mig.

Kännbart.

Härliga Factor Gym!

Jag har verkligen fått en nytändning till styrketräning - wow!

Kort, brännande, intensiv, spyfärdig, underbar och alldeles fantastiskt känns det när man köttar på.

Plums.

Egen tid är guld värd.
Plums & plask på er :-)

Kompis.

I säng i tid.
Tog med mig min nästbästa kompis till sängs.

Aahhh.

Bus.

Hmmm.
Det var en gång en kudde.

Sommar tack.

Nu är jag absolut redo för sommar och värme.

Ja, och så bad så klart.

För jag tänker inte stå i vassen i år. Sådeså.

Lite färg på kroppen skulle dock inte skada - vill ju inte blända någon.

Lunch.

Mmmm!
Gott med lunch-brejk.

Förebild.

Kände mig lite smått filosofisk idag när jag tog beslutet att inte köra ZumBox på lunchen.

Överklok nästan :-)

Men jag känner ju att jag liksom har ett ansvar för alla härliga Mixit-Fixare nu.

Jag inspirerar och peppar allt som oftast och det är så fantastiskt roligt att vara just denna inspirationskälla.

Och då kommer även ansvarskänslan att innefatta klokhet och att föregå med gott exempel.

Träna inte hårt när du har en infektion i kroppen.

Typ.

Hoppa & skutta inte en massa när du har stukat foten.

Typ.

Våga lita på din kropp - den säger åt dig precis hur du mår.

Power.

Jag har sagt det förut. Och jag säger det igen.

Tänk vad jag uppskattar att vara frisk. Och jag uppskattar att jag har förmånen att få känna skillnaden.

Inte så att jag går omkring och önskar att jag får bli lite sjuk mellan varven, men det ÄR nyttigt med eftertanke och jag har lärt mig att uppskatta min kropp på ett annat sätt.

Med nya krafter var det visit hos Factor Gym innan Zumban, hehe.

Feta frivändningar, push-ups och squats så vet kroppen att den lever.

Att sedan bli "avbruten" mitt i passet - flera gånger - av att det är dags för läskiga burpees, ja det kryddar fint.

Tänka till.

Aningens småsnorig, men pigg och ivrig, med foten i rosa bandage, var det så dags för Mixit-Fixit ikväll.

På schemat stod Pilates och Yoga.

Men först. Invägning och mätning.

Pjuh. Intet nytt. Eller, ja, jag kanske hade önskat mig en nedgång av något slag.

Men jag är nöjd. För nu.

Pilates då - lugn men ack så tuff träning. Perfektion och kontroll och alldeles ypperlig träning för en stukad fot - den kommer bli som ny.

Men sedan fick faktiskt hjärnan och förnuftet styra & ställa.

Jag valde bort Yogan och åkte hem för återhämtning och mys med familjen.

Mhm, jag vet. Jag bara växer och växer. Inte klokt så klok jag blivit.

Blåsa? Jatack.

Tack snälla Polisen!

Tack snälla för att jag - äntligen - fick blåsa och visa körkortet!

Imorse på vägen till jobbet så stod det en hel hög med poliser - redo för lite blow-jobs.

Som en fullfjädrad scout höll jag fram körkortet redan innan den ena polisen hunnit fram till min bil.

Jag tror jag log stort till och med.

Och efter att den söta polisen talat om för mig att jag skulle blåsa länge, tills det piper och knäpper till - så frågar jag: "Ska jag liksom blåsa hårt och länge?"

Undrar hur det hade låtit på engelska :-)?

Zumbabstinens.

*omg*

Detta är verkligen en utmaning - och jag ska inte ljuga - det är till råga på allt en sablans trist utmaning.

Att inte få bejaka sina zumba-lustar känns lite som att kyssas i luften. Det händer liksom ingenting.

Jag lyssnar på zumba-musik.

Jag frossar i zumba-videos på YouTube.

Ett tag idag funderade jag på att byta om till någon snygg zumba-outfit och liksom gå omkring och njuta lite i.

Men jag behärskade mig.

Hoppas, hoppas zumba-kusinerna bailar loss lite extra ikväll - lite så att jag liksom känner det ända hem till mig.

Möss.

Mus. Musen. Möss. Pekdon.

Det är bra med en schysst mus.

Samtalsämne.

Trots stukad fot var jag tvungen att gå ut med voffen.

Tur det finns bandage!

Tog med mig sonen - lite skön mamma- & sontid - på promenaden.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord - från skolan till kompisar, från mat till vädret...

Men jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen när han berättade för mig hur jag skulle göra om jag var ute själv med Charlie på promenad och blev överfallen...

Det kinesiska punggreppet!

Och ja, jag fick reda på hur man bär sig åt för att göra det kinesiska punggreppet...haha!

Träning.

Idag tränar jag.

Ja, det är sant.

Jo, jag är förkyld OCH har stukat foten. 

Men jag tränar, jag lovar.

Jag tränar på att inte träna. Ju.

Det är en annorlunda upplevelse att sitta i solen utanför mitt andra hem - Dansverkstan that is - och lyssna på musiken och tjoandet.

Jag kan för mitt inre se hur de svettas, hur de gör fina strikta plankor, hur de kryper fram på golvet likt Gollum.

Jag vill också. 

Men jag är inte helt dum i huvudet :-)

Förberedd.

Sommaren närmar sig med stormsteg.

Solen börjar värma skönt.

Värmer både kropp & själ.

Men jag har ju ingen lust att vara utan min laptop bara för att det är soligt.

Måste införskaffa mig ett solskydd - av ordentlig kaliber.

Ihopväxta.

Lagom uttråkad och förkyld står jag och glor på mig själv och mitt glåmiga fejs...

Hmm, en buske - mittemellan ögonen - hur har den hamnat där??

Fram med pincett - här ska trimmas!

Inte samspelta.

Normalt sett brukar det vara kroppen som liksom bara går igång - av sig självt - på zumba.

Det rycker lite skönt i ruuumpaaan, axlarna vill skaka, fötterna rör sig.

Och att koppla in hjärnan när man zumban brukar jag å det bestämdaste avråda ifrån.

Bättre att bara ge sig hän.

Leva sig in.

Bli ett med zumban.

Men nu när jag är förkyld och har feber så är det precis tvärtom.

Hjärnan - och hjärtat - vill zumba.

Men kroppen skriker inte ens "STOPP", den bara orkar inte.

Så jag fortsätter vila - och frossar i YouTube-videos fullproppade med zumba.

Sned.

Jag älskar väskor. Väskor i alla möjliga former.
Rosa, svarta, beige, orange.
Välfyllda.
Inte helt optimalt för rygg och axlar, jag vet. Men vem vet vad man kan råka ut för under dagen?

Tröst.

Om man ska försöka se något positivt med att ligga sjuk - nu skriker säkert många rakt ut, det finns väl ingenting positivt alls med att vara sjuk - så är det att jag, som älskar att läsa, nu har möjlighet att frossa lite.

Ny bok nu.
Och ja, jag försöker hitta något positivt i de flesta situationer, det blir liksom lite lättare då.
Mindre offerkänsla.

Boost.

Nu boostar jag kroppen med specialsmoothie...
Senare ska jag boosta själen med att titta på Titanic.

Sällskap

Det är verkligen aptrist att ligga sjuk.

Maken har låst in sig på sitt kontor.

Katten sover på ballen.

Jag börjar få liggsår.

Då kommer jag på den briljanta idén att idag är en bra dag att svulla torkade aprikoser. 

Det är INTE smart att göra när man är på jobbet, hehe.

Kravlar mig ut i köket, tar en näve ur påsen, kravlar mig tillbaka till soffan.

Och får sällskap av Charlie - som verkar älska torkade aprikoser.

Undrar om vi får soffan för oss själva ikväll?