Summa sidvisningar

fredag 28 februari 2014

Skiftbyte i svettfabriken.

Först Danceathon.
Satfläsk vad kul & schwettigt.
...
Hem snabbt och svida om till Yogan.

Jepp. Det är typ ett måste efter Lindas pass.
Särskilt när man tar på sig ljusgrå träningsbrallor i svettvisande material.
Inte svettAvvisande.

Joråsåatteee.

Leopardbrallor i rosa på and I'm on my way.

torsdag 27 februari 2014

Spagetti-armar.

OMG...

På torsdagar kör jag normalt sett boxning med Kjelle - med stort fokus på teknik bland annat. Riktigt jobbiga pass.

Men då det är sportlov denna vecka så har Dansverkstan stängt.

Fick då chansen och möjligheten att köra ett boxpass för grymma Vicktoria på Actic.

Bytte om och drog iväg - med lite pirr i magen.
Det var typ 20 år sedan jag var med på ett boxpass.
Hur skulle detta gå?

Vi inledde med att gå ihop 2 & 2.
Jag fick Vicktoria, haha. Vicktoria som är stark som en oxe. Och så jag.
....
Nu sitter jag i soffan.
Med ett fånflin i ansiktet.
Armarna är helt f*cked up. Som kokt sladdrig spagetti.
Kunde knappt lyfta armarna i duschen för att komma åt att tvätta de tårtdoftande armhålorna.

Tack Vicktoria - I feel goooood!

Modig idag.

Det "vanliga" boxningspasset är inställt denna vecka.
Fick plötsligt chansen att vara med på ett annat boxpass.

Ohhhh.

Nu är jag här.

onsdag 26 februari 2014

Tyngre och tyngre.

Oh yes.
Jag håller mig till Planen.
Träningsplanen.
Stronglifts 5x5.

Och det går så himlans bra!

Det är en "ren" Plan.
Basövningar.
Böja - lyfta - pressa - dra.
Tunga vikter, som jag kontinuerligt ökar.
Allt enligt ett schema, en Plan.

Och det funkar, jag lägger på vikt, jag orkar.
Tekniken håller.
Min kropp håller. Och utvecklas. Förändras.

Och då är jag ändå bara inne på tredje veckan.
Fatta hur utvecklingen kommer se ut om tre månader.

Superspännande!

Som kompletterande träning så yogar jag för rörlighet och medvetenhet, jag löptränar för konditionen, och jag dansar för glädjen och endorfinkicken.

I feel good.

tisdag 25 februari 2014

Rumpmördare.

Styrketräning idag.
Stronglifts 5x5 Pass B.
Back Squats, Militärpress, Marklyft.

Oh yes.

Lite lätt chockad inser jag att jag idag passerade mitt maxlyft i marklyft.

Satfläsk vad bra jag är!

Kryddade passet med lite assisterande övningar plus extra rumpträning.
Det sistnämnda enligt önskemål från starka A.

Så, fram med en skivstång och en boll.
Å det sved. Så ända in i...!

Träningssnygg.

Mina nya träningstights kom med posten i fredags.
Ett par Nike.
Nike är ett av mina favvomärken när det kommer till träningskläder.
De har bra passform, de är snygga och så ligger priserna oftast på en hyfsat human nivå.

Imorrn ska de invigas på gymmet och köra Pass B á la Stronglifts.

Damn! Jag kommer se både snygg och stark ut.

lördag 22 februari 2014

Tiden går.

Det sägs att tiden läker alla sår.

Jag har nu varit hemma från sjukhuset i lite drygt 4 veckor.

Så fort det gått.

Jag minns - med fasa - hur jag kände mig under första veckan.
Tårarna rann mest hela tiden.
Snoret bubblade.
Min kropp led fortfarande av biverkningar från de höga morfindoserna. Ryckningar, trötthet & förvirring.
Grät hos "mamma B" på Dansverkstan och trodde att jag aldrig skulle kunna komma tillbaka och dansa eller träna.
Ångesten rev i min kropp.
Rädsla över att det inte var över.

Nu sitter jag här i soffan med grym - men fantastisk - träningsvärk.
Jag äter fortfarande en del medicin, och kommer så göra ett tag till.
Men jag mår fint.
Jag känner mig lyckligt lottad.
Ödmjuk känsla inför framtiden.

Hittade den här bilden över hur min "knark- & pillerklocka" (ja, det var sonen som döpte mina alarm) såg ut för ett tag sedan.
Snart kommer den också att blekna och vara ett minne blott.

Tiden läker.

Fisklördag.

Jag älskar min familj över allt annat.
Älskar dem så mycket att det liksom svämmar över av kärlek och känslor.

Men ibland är det skönt att få lite egen-tid.
Att få fixa i ordning en bricka med en tallrik god mat & dryck.
Att få sätta sig framför tv:n och äta middag.
Se en film som bara jag valt.

Det är värdefull tid.

Men lite längtar jag efter dem.
De har ju varit borta i tre timmar.

Snart kommer de hem.
Då blir det kramkalas för hela slanten.

fredag 21 februari 2014

Svettmärkt.

Note to self.
1) Byt sport-bh mellan träningspassen.
2) Duscha hyfsat direkt efter det sista passet.

Efter en dag med ett grymt svettigt & kul danceathon-pass och en timme senare, ett starkt & värmande yogapass, var det liksom läge att duscha.

Men först...

Åka med kissen Mike till veterinären.
Och där tog det tid.

Sedan hem.

Satt ned 10 minuter med en kopp kaffe, för att sedan leka hygientekniker och snabbstäda.
Typ dammsuga och fräscha till toaletter och badrum.

Och äntligen får jag hoppa ur välinsvettade kläder.
Rycker till när sport-bh:n ska av.
Den sitter liksom fast i huden under tuttsen.
Röda fula märken.

Så nu tänker jag gå bh-lös resten av kvällen.
Även om det fladdrar lite under tröjan.

Jag hörs.

Inledde dagen - efter äggrörafrulle & kaffe - med ett superschysst styrkepass på gymmet.

Idag stod följande på schemat:
Back squats
Militärpress
Marklyft
Allt enligt pass á la Stronglifts 5x5.

Körde även ett par assisterande övningar plus lite rehabstyrka för min vänster axel.

Körde på som en gris.
Jobbigt som satan.
Svetten lackade.

Och till råga på allt låter jag lite som en rysk kulstöterska, eller ett frustande vårtsvin för allt i världen.
Och av någon anledning så ler jag lite mellan varven.

Och det där är ju märkligt.
Att man kan krama ur så mycket mer ur sig själv bara genom att andas rätt.
För det är ju det som låter.
Jag andas.
Sedan när det blir så där vansinnigt tungt att lyfta, böja eller pressa, ja då andas jag lite mer brutalt.

Och det känns bara sååååå bra!

onsdag 19 februari 2014

Gränserna flyttas.

För varje yogapass jag går på, utvecklas jag mer och mer.

Jag har blivit lite smidigare, lite längre, lite mer rörlig.

Jag har blivit bra på att använda den inre muskulaturen, core, vilket ger en väl balanserad och fokuserad kropp.

Jag andas mycket bättre, lugnare och mer på djupet.

Och jag växer hela tiden, som person.
Jag känner mig mentalt starkare.
Det har blivit lättare att släppa taget om negativa tankar.
Att låta det positiva komma först har blivit naturligt.

Att yoga gör mig modig.

Yogan och jag har verkligen blivit mycket goda vänner och vår relation bara växer och växer, den blir mer och mer varm och innerlig.

Namasté ♡

Balans.

Tajm för en stund på sängen.
Vila lite.

Minst lika viktigt som att röra på sig.

Och så är det himlans skönt också.

Rödrosig.

Hade lite tid att slå ihjäl innan dejten med den sjuka gymnasten.
Vad göra?

Jooooo.
Morgontrött som jag är bestämde jag mig för att kliva upp på löpbandet och springa en sväng.

Det blev 45 härligt flåsiga minuter.

Fattar fortfarande inte vad som hände.
Jag ÄR morgontrött och kan inte springa.
Eller?

tisdag 18 februari 2014

Hobbylicious.

Jag är uttråkad på dagarna.
Så ända in i döden uttråkad.

Jag är ju fortfarande sjukskriven sedan "the huvudvärk from hell" & tillhörande sjukhusvistelse.

Tur jag har min härliga Facebook-sida "Happy Training" där jag delar med mig av tips & pepp rörande träning och hälsa.
Där trivs jag fint.
Känner mig nästan lite som Ferdinand under sin korkek.

Men istället för att lukta på blommor så försöker jag dela med mig av mina egna erfarenheter när det gäller motivation och hälsa.
Jag gillar att inspirera andra och att dela med mig av tränings- och kosttips.

Idag tog jag några bilder för att ha till dagens träningspass som jag delade med mig av.
Och visst, det är inga perfekta foton på något vis.
Men det är inte det viktigaste för mig.
Jag vill visa upp en så "vanlig" sida av träning som möjligt.
Visa att det inte behöver vara så krångligt eller så snyggt.

Det är väl ändå viktigast att förmedla budskapet?

Träning & hälsa = leva ett starkt, långt, innehållsrikt & härligt liv

måndag 17 februari 2014

Som ett troll.

Thaimassage - vilken grej! 

Fantastiskt för mina fötter, höfter och bröstrygg.

Eller förresten, fantastiskt för hela kroppen var det.

Efter avslutande "hårrufsande" kände jag hur det liksom ville bubbla fram lite fniss.
Lite sådär som sockerdricka, fast i fnissform.

Och när jag tittade mig i spegeln efteråt blev det inte direkt mindre fnissigt.

Jag kände mig lite lätt euforisk, och till råga på allt med ett stort leende i fejset.

Frågade Angelica vad som var grejen, om det var massagen.

Och ja, det kan lätt bli precis så.

Så, mer thaimassage it is.

söndag 16 februari 2014

Friska tag.

Träningsfri dag idag.
Mycket välbehövligt.

Men den sköna, och ack så viktiga vardagsmotionen, får man inte glömma.

Väl linimenterad, typ all over, drog jag på mig underställ och ordentligt med ytterkläder, och tog med mig make och voffe ut på en regnig prommis.

Jag tyckte vi kunde busträna lite i form av trappträning - hahaha - men det var inte helt populärt.
Tills vi kom till denna trapp :-)

Charlie tyckte nog vi var lite knasiga.

lördag 15 februari 2014

Jenkadoftande.

Sådärja.
Nu doftar jag som ett gammalt hederligt Jenka.
Visst kommer ni ihåg tuggummit Jenka?

Så doftar mitt liniment - och nu även jag.
Frambenen, ytterlåren och boobsen...ända in i armhålorna typ.

Tuttkramp.

Men seriöst.
Nog för att jag åkt på redig träningsvärk tidigare.
Men detta liknar ingenting.

Skulle liksom bara böja mig ned och dra av mig mina 2XU kompressionsstrumpor - brukar använda det när jag lyfter skrot - och man får ta i lite eftersom de sitter så tajt.

Och vad händer då?

Jo, mina bröstmuskler krampar.
Och det gör jävligt ont.
Samtidigt som jag börjar fnissa lite lätt hysteriskt.

Nåja, fram med liniment och ta tag i hela härligheten och massera på utav bara helsike.

Imorrn blir det mera liniment och rulla rulle.

Det går bra nu.

Pass B á la Stronglifts 5x5 idag.
Plus några assisterande övningar.
Skön och välbehövlig stretch på det.

Och jag är så himlans nöjd!
Jag ökar på vikterna enligt plan och det känns riktigt bra.
Jag jobbar stenhårt med tekniken, vilket gör att jag orkar lyfta tyngre och tyngre.

Sedan kan jag inte påstå att det kändes så där väldans skönt att komma hem för att trava på uppför trapporna till tredje våningen - för att hämta ut voffen på kvällsprommis - och trava nedför, och sedan upp igen.

Tack trapporna - Jag lever på hoppet om en riktigt snygg och härlig rumpa :-)

fredag 14 februari 2014

Du & jag.

Vad är kärlek?
Hur får man kärleken att hålla i sig.

Hur gör man för att hålla ihop i 29 - tjugonio - år som Lasse Åberg och hans fru?

Lasse Å avslöjade "sanningen" i "Mia på Grötö".

Tänk så här:
Ta en klutt grön modell-lera och blanda med en klutt röd modell-lera.
Kan du någonsin få isär denna klutt till en grön respektive röd klutt igen?

Näpp.

Precis så känns det när jag tänker på mig och min Stefan.
Vi är ett. Vi är en välmixad modell-lera-klutt.

Mitt hjärta.

Gissa om kärleksbubblorna liksom svämmade över lite när maken kom hem med både tulpaner och favvo-chokladen!

Lööööööve is in the air.

torsdag 13 februari 2014

Plåsterfri.

Återbesök på Smärtmottagningen idag.

Har inte varit där sedan jag låg inlagd på Akut Stroke och Neurologiavdelningen.

Och det har ju faktiskt bara gått tre veckor sedan dess.

Det känns som en hel evighet sedan jag på fullt allvar trodde jag skulle dö av smärtan i mitt huvud.

Överjävligt rent ut sagt.

Så, återbesöket då.
Det var en lite märklig känsla att komma in där, gående på egen hand - inte halvdrogad i en sjukhussäng.

Och ja, allt gick bra och framtiden känns både ljus och hoppfull.
Jag fortsätter att medicinera mot nervsmärta i minst tre månader till.

Men det bästa av allt - Carl-Johan tyckte jag skulle ta bort plåstret, helt och hållet,  rätt av bara.

Så nu ser jag ju ut som mig själv igen :-)

I'm alive.

Woohoo!

Kvällens boxning blev en perfekt toppning av dagens träningsinsats.

Inledde ju redan tidigt på förmiddagen med Pass A i programmet Stronglifts. 5x5.
Det kändes riktigt najs.

Att sedan åka på återbesök på Smärtmottagningen kändes lite pirrigt.
Men den fantastiska Carl-Johan, eller Calle, var precis lika bra som han var under tiden som jag låg inlagd på Strokeavdelningen.
Trygg, lugn och en mycket god lyssnare.
Dessutom besvarade han alla mina konstiga frågor ;-)

Så, åter till boxningen.
Ett gäng tuffa tjejer i olika åldrar - och så minst lika tuffa Kjelle - då jäklar går en timme fort.
Alldeles för fort.

Längtar redan till nästa torsdag.

Bam!

Morgonmums.

Mmmm.
I just lööööööve gröt.
Inte vilken gröt som helst, utan Orkas Proteingröt.
Kryddad med extra chiafrön, skivad banan, kokoschips & kanel.

Smälter i munnen.

onsdag 12 februari 2014

Våldsamt värre.

Idag gick det lite våldsamt till på löpbandet.

Körde en del intervaller och passade på att dricka ur min shake under "vilan".

Vad händer?

Jo, jag tappar shaken så den flyger mellan mina fötter på löpbandet - tjong iväg typ.

Hoppar av och hämtar den.

Då flyger mobilen...samma väg.

Detta upprepas några gånger.

Vad går sönder?

Shaken.

Happylicious.

Tyvärr ingen yoga ikväll. Bästa Angelica är sjuk och behöver kurera sig.

Hmmm. Vad göra? Yoga hemma?

Nä. Jag hängde med maken till gymmet och tog mig an löpbandet.
Inledde med att gå raskt och därefter trappa upp och börja springa.

Meeeeen vad är det som händer?
Lite lätt panikslagen känner jag hur hela Member 24 gungar lite ryckigt. Benen känns stumma men vingliga.

Andas. Andas. Andas.

Ja! Det funkar!
Paniken släpper.
Jag springer.
Jag flåsar.

I lurarna dunkar "I'm alive, I'm alive, I'm alive..."

50 minuter senare kliver jag av löpbandet - apsvettig och med ett stoooooort leende på läpparna. 

I did it!

tisdag 11 februari 2014

Jag är på G.

Första styrkepasset sedan jag blev sjuk och hamnade på sjukhus.

Ödmjuk känsla.

Jag ville inte börja styrketräna förrän morfinet var ur kroppen, och det sista försvann igår.

Och så har jag lagt upp en träningsplan.
Stronglifts 5 x 5.
Det innebär att man kör tre pass i veckan enligt ett speciellt upplägg.

Fokus ligger på att bli starkare, få lite mer muskler samt bränna lite fett.

Kombinerat med detta ligger yogan 2-3 gånger per vecka.

Schysst kondition får jag via powerwalks och zumba.

Känner mig hoppfull och lite nipprig av glädje.

Dårskap.

Så det kan bli.
Vilka tragiska människor det finns.
För att inte tala om oförskämda.

Och det värsta var att jag själv förvandlades till något av en bitch...

Uppe på härliga Djäkneberget möter jag först en hurtig äldre dam som hälsar varmt och glatt.

Sedan brakar det lös...

Jag får syn på en lösspringande hund.
Charlie och jag stannar och avvaktar.

"Var är matte eller husse? Har den rymt?"

Då plötsligt kommer en man och en kvinna ut ur skogen, rätt så långt från hunden.
Jag frågade om det var deras hund och så var fallet.

Jag bad dem - vänligt och leende - koppla sin hund.

Då går mannen raskt ut i buskaget och lyfter upp sin hund och säger åt mig att: "Gå förbi du, jag tänker inte koppla honom, men jag kan hålla upp honom".

Varpå jag påpekar - fortfarande på ett vänligt sätt - att hundar ska vara kopplade inom tättbebyggt område.

Mannen säger då spydigt åt mig - medan han kommer närmare mig och Charlie - att: "Du kanske borde vara kopplad! ".

Ursäkta?!

Fortfarande känner jag mig lugn och tänker att han kanske skojade eller försökte vara rolig och säger följande:
"Av hänsyn till andra eventuellt hundrädda människor samt att din hund kan bli biten av någon annan hund så är det bra om hunden är kopplad, okej?"

Han muttrar något ohörbart. Kvinnan håller sig på sidan och öppnar inte munnen.

När vi passerar varandra vänder han sig om och går tillbaka mot mig och skriker att jag borde ta upp min egen skit innan jag ger mig på andra.
Han gormar: "Vi hittade hundskit där uppe och det kom väl från din va? Var har du dina skitpåsar då, va va?"

Då brister det liksom.
Och jag gapar tillbaka.

"Förbannade jävla rövhål! Hoppas du halkar i backen och slår arslet av dig!"

Jag vet att det inte blir bättre av att bete sig lika illa som han gjorde.
Men det kändes väldigt skönt.
Att få ur sig den frustration och irritation över hur jag blev bemött.

Min avsikt var aldrig att leka hundpolis.
Min avsikt var enbart att skydda andra, samt hans egen hund faktiskt.

Men tro mig, jag har lärt mig min läxa.
Jag kommer aldrig att göra om detta.
Bättre att sköta sig själv och skita i andra.

Sorgligt.

måndag 10 februari 2014

Egna kråkor idag.

Allas vår egen Yogini Angelica är sjuk - lilltufflan - så vad göra?

Jo, jag rullade ut min yogamatta hemma och satte på lite skön musik, tände några ljus.
Sedan var det bara att andas in, andas ut - och börja.

Numera är jag inte så hispig över vad jag ska göra, vilka asanas jag ska utföra.
Jag känner mig så "hemma" i yogan att jag liksom bara börjar.
Och sedan flyter det bara på.
Lugna fina andetag.
Lite snabbare flöde.
Och så lite lugnare igen.

Solhälsningar, krigare & kråkor. Med fokus på mjukare höfter, balans och rörlighet.
Avslutar med skulderstående, plogen och fisken.

En timme senare.

Ligger i Savasana.
Magen växer på inandning och sjunker in på utandning.

Känner ro.

Zumba-smajl.

Det har gått nästan två (2!) månader sedan jag tränade zumba.

Sedan jag blev sjuk och hamnade på sjukhus har jag behövt - och velat - ta en dag i taget.

Att känna efter och lyssna på vad kroppen och knoppen säger.

Men idag var det dags. Äntligen dags för ett zumbapass med bästa Linda Hemrell.

Och det var lite som att hitta hem.
Att träffa en kär gammal vän.
Att få känna energin flöda fram.

Endorfiner som leker ta-fatt.

När jag kom hem började maken fråga:"Var det roli...äsch, du behöver inte säga något, jag ser ju...!"

Så jag tittade mig i spegeln.
Och jag såg samma sak.
Att jag log, att jag liksom strålade.

Life is good.

söndag 9 februari 2014

Söndagslyx.

Avslutar denna härligt sköna Söndag med mango-currykyckling och råstekt potatis.
Och soffkramas med maken som dessert.

lördag 8 februari 2014

Dag 2.

Dag två (2) efter boxningen.

Mina armar är verkligen lite som överkokt spaghetti.

Har galet svårt att lyfta saker i vissa vinklar.
Typ att lyfta ett glas till munnen.
Eller att skära ost med en osthyvel.

Feels good to be alive.

Lördagsgodis.

Så härligt att vakna utsövd.
Låg kvar ett tag och sträckte på mig...sköööönt...gaaaah!

OMG!

Träningsvärk i kubik. All over.

Så illa att jag inte kan hosta eller skratta ordentligt.
Jag låter som en riktig högfärdskärring när jag försöker.

Så naturligtvis bara måste maken och sonen göra sitt yttersta för att jag MÅSTE skratta.

Men det känns egentligen helt fantastiskt.
Att känna att jag har en levande kropp.
En kropp som svarar på träning, min favoritsyssla.

Sedan att jag inte riktigt kan lyfta mina armar som folk, ja det skyller jag på världens bästa Kjell Fredriksson - bam!

Dagens motion fick därför bli en rask vovve-walk med Charlie. 

Bjussar även på en vacker bild på de lika vackra blommorna jag fick av fina grannen & vännen Lotta ♡

fredag 7 februari 2014

Bättre & bättre.

Visst kommer ni ihåg låten?
"Bättre och bättre dag för dag, bättre och bättre dag för dag..."

Och precis så är det för mig just nu.
Det sker en förändring, en liten sådan visst, men ändock en förändring, varje dag.

Det går uppåt och framåt, och emellanåt får jag lov att stanna upp lite och vila, återhämta mig. Och så framåt igen.

Yogan hjälper mig i detta. Den gör mig stark & närvarande.
Den gör att jag kan andas.
Den har gjort att jag den här veckan vågade mig på att köra lite marklyft.

Och det funkade utmärkt!
Jag ÄR fortfarande stark.
Tekniken sitter.

Namasté ♡

Relalalaxad.

Att det är skönt att chilla i soffan.
Bara väggklockan som tickar.
Några regnstänk hörs mot fönstret.
Voffen och kissen snusar bredvid, nära.

Blundar ett tag tror jag.

torsdag 6 februari 2014

Bam!

Torsdagsboxning med grymmaste Kjelle - bam!

Jag känner mig så fantastiskt levande när jag boxas.
Det sker liksom någonting extra i kroppen.
För att inte tala om den mentala delen.
Huvudet får definitivt jobba när man boxas.
Man måste vara skärpt, fokuserad och närvarande.

Boxning och Yoga är faktiskt rätt så lika när jag tänker efter.
Det handlar om närvaro, att ha förmågan att vara här & nu.

För mig är det en viktig del i träningen, och den ger så otroligt mycket mer när jag är fokuserad.
Inte spänd eller så, utan fokuserad och därmed avslappnad och skärpt.

Att bli redigt svettig är en skön bonus :-)

Tar tillfället i akt.

Skulle möta maken på stan idag.
Han är på ett mycket spännande ställe.
Lite så att jag till och med är lite avis.

Vi bor ganska nära city och det går bussar med täta intervall.

Men jag passade på...
Jag passade på att ta en rask promenad.
Vardagsmotion när den är som bäst.

onsdag 5 februari 2014

Smyger igång.

Onsdagkväll är lika med Yoga.
Skönt & stärkande för både kropp och knopp.

Idag kryddade jag dock yogakvällen med att köra igång lite försiktigt med styrketräning.

Marklyft. Of course. Love it.

Självklart värmde jag upp ordentligt först.
Smög sedan nice & easy igång på hyfsat lätt vikt.
För att sedan lassa på lite i taget.
Känner mig för.
Är överdrivet petnoga med tekniken.

Och det gick över förväntan!
För en vecka sedan grinade jag och trodde - på fullt allvar - att jag inte skulle komma tillbaka på länge.
Nu känns det mer än hoppfullt.

Det hoppfulla kommer jag självfallet att vårda ömt och därmed skynda långsamt.

Att yoga efter denna sköna upplevelse blev verkligen som grädde på moset.

tisdag 4 februari 2014

Ny känsla.

Ny känsla i kroppen.
Träningsvärk av Yoga.

Japp.

Det känns i revbensspjällen. I magen. I ljumskarna.
Det liksom drar och spänner lite överallt.

Inte så som det känns efter tung styrketräning.

Det är en annan känsla i kroppen.

Den känns genomarbetad.
Blodet flyter fram i den.
Jag känner mig längre och smidigare.

Jag kan andas.

För första gången sedan jag blev sjuk kan jag andas ordentligt.

Yoga är det enda i träningsväg jag vågat mig på sedan jag kom hem från sjukhuset.

Och det gör gott.

Ända in i själen.

Enkelt och nyttigt.

Det kan kännas lite trist att gå hemma och vara sjukskriven.
På fler än ett sätt.
Särskilt när det kommer till mat, eller rättare sagt, när det gäller lunch.

Hur kul är det att tillaga en god och nyttig lunch bara till sig själv liksom?

Men jag gör det - om det inte finns någon matlåda vill säga - och jag gör det ordentligt.
Men enkelt.

Idag blev det omelett med kalkon och champinjoner, tomat och babyspenat.

Smarrigt och nyttigt.
Och visst ser det ganska trevligt ut dessutom?

måndag 3 februari 2014

Happy Yogi.

Kvällens yogapass var hela sjuttiofem - 75! - minuter långt.

Eller kort.

Det beror på hur man ser på det.

Jag har kommit så långt i mitt yogautövande att när jag yogar så yogar jag.

Jag är på min matta.
Oavsett tid.
Här och nu.

Rödblommig och härlig.

Tankar.

Ikväll blir det Yoga för hela slanten.
75 minuter...ish :-)

Så jag tänker att det är en god idé att tanka kroppen ordentligt.

Keso, banan, granatäppelkärnor, mandlar & lite ringlad honung.

Slurp.

Man tager vad man haver.

Lunch hemma.

Kylskåpsrensning blev liten tacotallrik.

Lyxigt värre så här på en vanlig måndag.

Slurp.

söndag 2 februari 2014

Söndagsfilosoferande.

Har nu varit hemma från sjukhuset i 10 dagar.
Tiden går fort.

Nästan lite för fort tror jag.
Eller det kändes i alla fall så idag under sena eftermiddagen.

Kvaddade i soffan en stund.
Stunden varade i ungefär tre timmar.
Jag var vaken till och från, mest från.

Vad hände? Tänkte jag med en viss fasa.
Har jag blivit sämre? Kommer det att komma ett bakslag?

Men så kvicknade jag till, ruskade lite på mig. Sträckte på mig.
Kände efter lite.

Och nej, det gör inte ont.
Jag känner mig fin i kroppen.

Men det kanske inte är så konstigt att jag reagerar som jag gör...utan det är kort & gott ett friskhetstecken att jag tillät mig själv att lyssna på kroppen.
Och att det är helt ok att känna oro.

Imorgon går vi in på dag 11.

Jag är stark.

Älskar te.
Varmt, gott & välgörande.
Och att dricka det ur en speciell mugg är halva grejen.

Sedan min sjukhusvistelse försöker jag omge mig med energigivande saker och människor.

Så att dricka te ur denna coola mugg anser jag vara ett smart drag.

Inget Karlssons Klister.

Det är verkligen inget vidare bra klibb & klister i de här plåstren jag måste ha i pannan.

Det är s.k lidokainplåster som smärtstillar mitt huvud, eller kanske mer korrekt uttryckt, trigeminusnerven.

Och fastän jag ser till att det är torrt och fint innan vi klistrar så släpper de ibland.
Ibland mer, ibland mindre.

Idag var det osedvanligt dåligt klibb i det.

Då får man vara kreativ.

Maken föreslog pannband á la Björn Borg. Jag slog honom i huvudet.

Det fick bli mössa. En lagom uppkäftig sådan.
Känns helt rätt.