Kärleksmirakel.

Jag är nog inte helt lätt att leva med.

Jag kan tjura över att det står skor mitt på dörrmattan - så länge det inte är mina.
Jag tycker det är märkligt att "ingen" tömmer soporna - ska jag behöva göra det liksom?
Jag ger maken en redig utskällning på gymmet för att han inte passar "rätt" när jag kör bänkpress - fast det nog var jag som lassat på för tungt.
Jag flänger på olika grejer och missar ibland att jag ska äta också - och får middag när jag kommer hem.
Jag har skavsår på musslan av min eländigt vidriga cykelsadel - vips fick jag både skjuts till boxningen och hem.
"Vi" behöver ge klädkammaren en make-over - jag åker på yoga.
Mina mediciner var slut - vem åkte till apoteket?

Ja, ni fattar.

Behöver jag säga att jag är fullkomligt galet kär i min man ;-)?