Midnattsloppet.

För lite drygt ett halvår sedan led jag fortfarande av sviterna efter ha drabbats av en svår retning av Trigeminusnerven.

En månad på sjukhus och tungt medicinerad.
Att trappa ur dessa mediciner var en utmaning förenat med en rädsla.

Tänk om det kommer tillbaka?
Hur ska jag någonsin orka något igen?
Tänk om läkarna missat något i alla fall?

Jag bestämde mig för att bli frisk.
Att inte vara min sjukdom.

I slutet på maj sprang jag Vårruset.
Blev inspirerad att springa mer och längre.
För två veckor sedan sprang jag Tällbergsmilen.

Ikväll sprang jag Midnattsloppet.

Visst är det lite fantastiskt?