Jojo. Jag kan jag.
Min vänsterfot och jag är inte sådär himlans sams just nu.
Inte nog med att den behagade stuka sig efter 8.5 kilometer obanad terräng.
Den hade mage att göra det trots att jag vårdat den ömt - och den andra med såklart - i form av balansträning, barfotaträning och annat gött för fötterna.
Nu svullnar den inte ens upp nämnvärt mycket längre.
Troligtvis på grund av dessa etthundratrettioarton stukningar genom åren, samt uttänjda ledband och ligament.
Men ont gör den. Och så känns den lite svampig inuti.
Men det lönar sig väl knappast att vara långsint heller utan jag ska smörja in den och gosa lite med den innan jag somnar.
Och så ska den få lite tejp imorrn.
För till gymmet ska jag.
Jag har ju faktiskt en hel del annan kropp jag kan träna.
Dock får löpningen vänta lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar