Om att må gott.

Det finns ytterst få människor som kan få mig att må så in i bomben bra.

Ni vet, sådär äkta bra.

Som man kan skratta tillsammans med sådär så man nästan kiknar.
Eller skoja med och tonen är rå men tokhjärtlig.

Jag tänker inte rada upp dessa sköna människor här och nu, för det är inte det det handlar om.

Utan det handlar om här och nu.
Just idag.

Min fina kusin, och tillika vän, Jessica, får mig att må så himlans bra.
Jag har i två dagar fått prata på in- och utandning (som en annan fin vän lärt mig, hehe).
Jag har fått skratta, fnissa och bryta ihop.
Alltså bryta ihop i positiv bemärkelse.

Och sedan har vi hennes make, som är lika fantastisk han.
Tokknäpp och kvick att munhuggas samtidigt som han är världens snällaste.

Idag har vi lekt säl, eller jag har det för jag kan ju inte stå på händer i vattnet mer än på EN hand.
Vi har blottat en bröstvårta inför alla lekande barn. Okej då, jag har.
Vi har wrestlats i vattnet så snoret flög.

Och skrattat. Och mått oförskämt bra.
Tacksam är jag.