Summa sidvisningar

torsdag 30 januari 2014

Rödblommig.

Jag känner hur jag blir starkare och starkare för var dag som går.
Jag börjar mer och mer känna igen min kropp.
Mitt huvud är klarare.

Jag har börjat längta.
Längta efter att få röra på mig.
Att få känna att min kropp lever & andas.
Jag vill svettas.

Och en ännu viktigare sak.
Jag längtar efter att få träffa andra människor.
Höra lite surr.
Att få skratta tillsammans med andra.

Så jag åkte till Dansverkstan för att träffa alla dessa härliga människor.
Och jag tog med mig träningsskor och boxningshandskar.

Nu vet jag att det finns många som har åsikter om detta.
Om att det är för tidigt.
Om att jag måste vara rädd om mig.
Om att jag måste vila.
Om att jag inte får.

...många måsten.

Men, jag känner min kropp.
Jag vet mina begränsningar.
Jag chansar inte.

Men att det var skönt att få kramas med bästa bästa Kjelle - och få boxas med densamme - det gjorde underverk med både kropp & knopp.

Skönt befriande att få slå på en boxningssäck.
Skönt att få slå på Kjelle. Eller hans mitsar ;-)
Skönt att se sitt eget ansikte bli alldeles rödblommigt.
Och ögonen strålar liksom.

Och ja, självklart tog jag det försiktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar