Alla dessa förkortningar.

Lp.

Och då menar jag inte sådana där lp-skivor som vi spelade innan cd-skivornas intåg.
Jag menar Lumbal punction. Eller ryggmärgsprov.

Och ja, jag erkänner, jag var jättenervös inför denna undersökning, dels för att jag mindes när man var tvungen att göra en sådan på min äldsta, då 6 månader, dels den som gjordes på äldsta sonen, då 7 år.

Och nu ligger jag själv här, tänkte jag.
Men med en fantastisk sjuksköterska som stöd och pepp, och en minst lika fantastisk läkare, så gick det galant.

Ja, jag ska väl villigt erkänna att jag hade liiiiiite fuskmedel - stesolid of course - jag hade uttryckligen sagt att jag ville att min tunga skulle sluddra :-) typ på den nivån.

Och som sagt, det gick galant.

Puh!

En och en halvtimme i sängarrest efter detta - självklart med cp-gallren uppfällda. Nu vet jag att man inte får använda ordet cp på detta vis, men jag måste hitta mitt sätt att överleva detta utan att tappa förståndet. Om jag förolämpat någon så ber jag självklart om ursäkt.

Sedan var det "bara" sängarrest, förutom toabesök typ.

Jag tror ni fattar den mentala utmattningen efter detta...

But I survived!