Var tog måndagen vägen?

Uppe med tuppen i morse.
Ville egentligen helst ligga kvar under det varma täcket och fortsätta kramas med maken.
Han kom hem från sin tjänsteresa igår kväll, sent.
Så vi ligger typ back på kram- & hångelkontot.

Hur som helst.

Iväg till hufvudstaden, eller Bromma i alla fall.
Dags för Steg 3 i PT-utbildningen.

Och vilken dag.
Fantastisk lärare - det går liksom inte att inte tokgilla henne.
Fantastiska kurskamrater - de är helt crazy, snälla, bjuder på sig själva. Och man får kramas med dem när man är ledsen.

Ja, för så är det just nu.
Jag ÄR LEDSEN för att min pappa drabbats av cancer.
Jag ÄR LEDSEN för min mammas skull. Hon är rädd. Hon är inte 100 % frisk och klarar sig inte utan pappa.

Men jag väljer att fullfölja min utbildning.
Jag väljer att tro att det kommer bli bra.

Jag väljer Livet.
Och då får tårar och snor hänga med.

Nu ska jag läsa en spännande bok och skingra tankarna lite.