Upp och ner. Hela tiden.

Befinner mig i en för mig helt ny situation.
Och jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i den.

Men jag försöker tänka så som min fina Bettan skrev i det vackra kortet jag fick tidigare idag.

"Du får inte mer än du tål"



Och då tolkar jag det som att jag tål en jävla massa. Och jag kommer fortsätta tåla en jävla massa.
Sådeså.

Trigeminusneuralgi. Reumatism. Diskbråck. Utbrändhet. Cancer.

Whatever.

Jag vägrar lägga mig ned. Eller det är klart jag lägger mig ned. Och jag gråter. Svär, spottar och fräser.
Reser mig upp. Ruskar av mig. Torkar snoret och tårarna. Snyter mig så det slår lock i öronen.
Boxas och tänker det är tur att det bara är en säck.
Yogar och blir lite dizzy.
Tränar på Olympiska Lyft och vrålar.
Går i skogen med voffen.
Kramas med familj och vänner.

Och så där håller det på. Just nu.