Onsdagen var fullständigt överjävligt jobbig.
Torsdagen lättade det något efter att jag fått avreagera mig på gymmet ett tag.
Idag fick jag förmånen att vikariera för bästa yogaläraren ever, Angelica.
Först tänkte jag, hur ska detta gå?
Tänk om jag börjar tänka på pappa och allt som händer nu med den där förbannade cancern - och börjar gråta.
Mitt i yogaklassen.
Men så tänkte jag om.
Det blir bra för mig att lägga fokus på något annat en stund.
Och det visade sig vara helt rätt beslut.
Magkänslan funkade fint.
Vi körde en varm och flödande klass med starka solhälsningar, sköna axelstretchar, delfiner och bryggor.
Toppade med höftöppnare och då lät det i yogasalen.
Stånkande och frustande. Och ett och annat "aj".
Tolkar det som att det var välbehövligt.
Avslutade med skön Savasana.
Det kommer nog ordna sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar