Bryter ihop.

Precis när jag tycker att det gått bra idag och att jag inte gråtit något, ja då jävlar kommer det.

Slår ned som en fet flodvåg.
Den börjar i magen, trycker sig genom bröstkorgen.
Väller igenom kroppen.
Ut genom ögonen.
Och genom munnen.

Ja, det är inte bara tårar som kommer, utan ut ur munnen kommer det som ett jämrande.
Och jag kan inte bryta det hela.

Först efter en stund ebbar det ut.
Andas.
Torkar mig i ansiktet.
Snyter näsan.

Nu längtar jag till imorgon så jag kan ringa pappa och prata lite med honom.

Och säga "Jag älskar dig pappa!"