Katastrof vände.

Vilken dag!
För andra dagen i rad vaknar jag med dimsyn.
Det vill säga, allt är grynigt, suddigt - ja, lite som att gå omkring i dimma.

Efter ett tag släppte det som tur var.

Och ja, jag ska ringa min läkare och kolla om det finns något samband med andra grejer jag har. Tänker Trigeminusneuropati och Trigeminusneurolgi.

Ledsen och orolig över detta så tänkte jag att "det är tur det inte är värre än så här i alla fall"

Sefan kom A-kassan, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan.
Och en arbetsgivare på det.

Joråsåatt...

Men jag vägrar vara ett offer.
Visst, idag grät jag floder & snoret hängde. Och det fick vara så.

Men sedan bestämde jag mig för att hoppa ur offerkoftan och istället dra på mig zumbakläder.

Och WOW - att dans kan göra sådan nytta, att man kan bli så glad. Sådär glad att man fnissar till lite när man ser sig själv i spegeln.
Sedan hur det hela tog sig ut, är en helt annan historia. Roligt och svettigt var det i alla fall.

Imorgon är en annan dag.
Då tar vi nya tag.