Happy yogini.

Åhhhh.
Som jag längtat.
Som jag längtat efter "min" Angelica.
Min yogafröken.

Nu när jag utbildar mig till Personlig Tränare så är jag dels borta mycket, dels så trött när jag kommer hem att jag inte orkat med att åka iväg på yogaklass.

Jag har yogat ändå såklart, både på egen hand och med hjälp av härliga Yogobe.
Men det har känts som att det saknats något. Och någon.

Nu känns det fint i kroppen.
Och i hjärtat.

Jag fick nämligen inte bara yoga i 90 minuter med finaste Angelica, utan jag fick kramas så där innerligt och härligt.
En lång och varm kram.
Och så viskade vi lite till varandra :-)

Namasté ♡