Sårad.

Jag är i grund och botten en positiv och glad person.
En glad skit helt enkelt.

Jag gillar att umgås med likasinnade.
Och är de av någon anledning inte glada från början så brukar de bli det efter en stund i mitt sällskap :-).

Jag gillar att träna, eller rättare sagt, jag älskar att träna.
Jag älskar att zumba.
Jag gillar att prata, både på in- och utandning, som en fin & rolig vän sade, för vem vill att tungan vissnar?
(Pippi Långstrump har sagt det ju)
Jag gillar att dela med mig. Det kan vara en chokladkaka, eller en kram, kanske lite energi, eller varför inte lite inspiration?

Ja, det är mycket jag gillar, tycker om och älskar. Ovanstående är bara ett axplock.

Och det är just det positiva jag försöker lägga fokus på. Att inte låta någon göra så jag känner mig nedtryckt, ful eller tjock.
Men lik förbannat blir jag ledsen när någon sårar mig. Det liksom gnager i min kropp och i min knopp, som en mördarbakterie som knaprar på min självkänsla och mitt självförtroende.

Varför? Varför måste en del såra andra människor?

Våga Vägra Såra-baciller!
Shake it off!
Flytta ut ur mitt huvud!
Du som sårar mig är inte värd min vänskap, varken i verkliga livet eller på facebook.
Hej då.
Nu tänker jag ta tillbaka mitt självförtroende och min självkänsla.
Och därmed basta.