Tränat för fullt.

Idag har jag tränat på ett lite särskilt sätt.
Jag har tränat på att inte jaga upp mig över småsaker och andra trivialiteter.
Jag tränar på detta varje år kring just denna tidpunkt.

För många år sedan hade jag fixat alla julklapparna kring midsommar typ.
Och lik förbannat jagade jag upp mig - och alla i min närhet - till bristningsgränsen.
Elak blev jag.
Otålig blev jag.
Trött & ledsen blev jag.
Och tjockare blev jag - och mådde allt sämre.

Över vad kan man ju undra?
Blir det inte jul bara för att man inte knätorkat alla golv?
Blir det inte jul om man inte lägger in egen sill?
Och hur blir det om jag inte hinner få upp julgardinerna?

Jo, kan ni tänka er - julen kommer i alla fall, ja, till och med i en ännu bättre version.

Men, för mig har det här varit - och är fortfarande - en resa, och en process.
En process jag behöver jobba med.
Numera är det inte en jättegrej, och jag känner mig själv så fantastiskt mycket bättre, så jag känner igen signalerna.
Och jag vet att det då är dags att dra lite i nödbromsen.
Att dra i nödbromsen kan vara att sätta sig med en kopp kaffe, att leta upp maken och be honom tvångskrama mig lite, att sätta på glad och härlig musik.

Eller så tar jag på mig tomteluva och matchar med stora hjärtan i öronen - jaja, de ska hänga i granen, so what?