Måtte det bli bättre.

Sitter här i min rosa Snugglefilt.
Uppsvälld i ansiktet.
Påsar under ögonen.
Trött.

Och det är ändå ingenting mot smärtan.

Smärtan som kom sent igår kväll.
Smög sig på.
Det började i höger käke, upp bakom ögat och ned i bakhuvudet.
Skar som knivar.
Det kändes som käken skulle spricka, ögat sprängas och huvudet explodera.

Sedan har detta hållt på hela natten.

Nej, jag har inte sovit en blund.
Däremot har jag gått en kilometer runt, runt i lägenheten, för att distrahera.
För att försöka komma undan smärtan som skär.

Helvete. Vad är det för fel?