Ligger och halvslumrar i ett slags vakuum och känner hur det onda börjar komma tillbaka.
Helt slut, ledsen och tycker livet är pest.
Då knackar det på dörren.
Och där står Beate - goa fina Beate!
Bara sådär dök hon upp - gissa om jag blev glad!
Nu hann vi inte prata sådär värst mycket för självklart kom Det Onda tillbaka.
Det smög sig på - som vanligt - och jag blev lika överraskad denna gång över den här smärtan. Den är inte av denna värld.
Men, jag fick både kram och present, och det gjorde lite skillnad för mig i allt elände.
Tack Beate ♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar