I onsdags började min nacke och mina armar krångla och göra mer ont än vanligt.
Faktiskt så överjävligt att jag blev orolig att det skulle braka lös ordentligt. Typ akut. Typ söv-mig-och-fixa-det-onda-nu.
Mejlade - i panik och med tårarna rinnande - till kära E, Mr Sjukgymnasten, och fick en tid till dagen efter.
Nu är ju detta med min nacke inte helt simpelt - jag har diskbråck från C3-C6 och har opererats för snart 3 år sedan men har nu, sedan ett halvår, blivit sämre.
Men E har magic fingers, eller nåt, för nu är jag bättre!
Jag har vilat nacken och tagit det väldigt lugnt efter att E akupunkterat mig - ja, jag hittade på det ordet själv - och det har hjälpt.
Sedan att jag måste be honom ljudisolera sitt behandlingsrum är en helt annan sak :-).
Och kanske det vore bra med ett snor- och dregelskydd under britsen, typ där man ligger med ansiktet nedåt...
För särskilt skönt, eller behagligt är det då rakt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar