Springdorfiner.

Nej, jag har ännu inte lyckats hitta den där fantastiska känslan när jag löptränar.
Och ska jag vara ärlig så lär det dröja ett tag till.
Om den överhuvudtaget kommer infinna sig.
Jag är inte så överdrivet övertygad om det. Till skillnad från min käre make.

Men, jag tänker göra ett seriöst och allvarligt försök att hitta den.

Vårruset på 32 minuter - utan en enda löpmeter i benen.
Rocklundaskogen häromdagen med maken, lagom kuperat, på en helt okej tid.
Idag, snälla backintervaller på löpbandet, och det gick riktigt bra.
Så bra att jag "erkände" det braiga för maken, förlåt jag menar såklart coachen.

Och jag ska väl erkänna att det är en rätt okej känsla när man känner hur svetten fullkomligt dryper om en.

Jag måste nog inhandla ett pannband.
Ett rosa.