Har ju lovat mig själv att löpträna lite mer.
Och efter att ha fixat Vårruset - utan en enda löpmeter i benen - på 32 minuter, så känns det ju extra korkat att inte fortsätta på den inslagna banan.
Idag var det dags.
Jag kom inte undan liksom.
Igår kväll var jag så tokig att jag sa:
"Stefan, vad jag än försöker med imorrn så SKA jag springa! "
Mmm.
Ibland känner jag mig extra smart. Typ.
Men jag bet ihop.
Jag sprang.
Jag spottade och flåsade.
Men jag sprang.
Och på en helt okej tid. För att vara mig.
Om det var skönt?
Ja, efteråt.
Lite sådär berusande skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar