En märklig känsla.
Dock tror jag att jag vet varför det blev just så, just i kväll.
Maken har åkt på jobbresa - till Sydafrika - och redan när jag hade släppt av honom vid centralstationen i Västerås så infann sig en stor tomhet.
Jag är en mycket självständig och stark person - men utan Stefan är jag halv.
Vi är ett.
Så, ikväll valde jag att öva på mindfulness.
Att släppa taget lite.
Att släppa loss tankarna och låta dem komma och gå som de vill.
Fladdra på bara.
Jag tänker i alla fall bara ligga här och blunda.
Och inte tänka på någonting.
Eller jo, kanske att jag tänker lite på maken :-)
Och så tänker jag ligga på hans sida av sängen inatt.
Och sniffa lite på hans kudde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar