Jag har egentligen inga problem att träna på egen hand, jag har liksom både karaktär och motivation.
Men ibland är det kul med sällskap, att köra hårt tillsammans, att peppa och stötta när det går tungt.
Så idag körde vi ett av Gyulas pass plus lite extra bus, så där bara för att vi kunde, typ.
Å duktigt svettiga blev vi - och det med ett leende på läpparna.
Ja, det blev till och med lite härligt Lotta-fnitter när jag försökte psyka henne lite, haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar