Väntan.

Nu återstår fniss, återhämtning, urladdning.

Och väntan.

Väntan på att frukosten ska dukas fram.
Japp.
Frukost blir det på hotellet innan bussen går till flygplatsen i Alanya.
Helt normalt att äta frukost klockan 01.30.

Min Röbeta ligger bredvid mig i soffan i baren.
Chillar lite. Halvslumrar lite.

Jag längtar lite.
Längtar efter att få krypa in i makens famn, att få krama sonen, att få gosa med voffen & kissen.