Pirr i kroppen.

Kvällens yogaklass bjöd - förutom värme, glädje och styrka - på pirr i vissa kroppsdelar, kissnödighet och en aning stress.

Kvällens yogaklass var en Yin Yogaklass.

Och det innebär att man håller alla asanas, positioner, en längre tid.

Och i början känner jag hur jag får lite svårt att hålla min andning under kontroll.
Jag blir lite stressad och det kryper lite i mig.

Och precis då säger Angelica, vår yogainstruktör, att för vissa människor -särskilt de som är "Pita", på Ayurveda-språk, kan Yin-yoga vara aningens stressande och det kan krypa lite i kroppen :-)

Här är det då bra, tänker jag, att verkligen lägga fokus på andningen.
Att tillåta de här nya känslorna.
Att välkomna det.

Sedan var det en annan sak som gjorde att det kändes annorlunda.

Vi började vår yoga från ett nytt håll, eller annorlunda i alla fall.
Lite som att springa motionsspåret åt "fel" håll.
Skulderstående i början av klassen till exempel.
Tungt och annorlunda att göra där och då. För att inte tala om känslan som infann sig på grund av att hålla positionen länge.

Efter många inversions, rasslande i ryggraden, starka ben och pirr i huvudet var plötsligt klassen slut.

Jag hade mer än gärna hållt på en timme till.

Konstigt va? Jag som hade det så himmelens tungt ett tag?

Vad hände?