Gaaaah.

Rulla på rulle har numera en helt annan innebörd.
Jag rullar, knådar och masserar - hemma, on my own.
Funkar bra. No more, no less.

Att känna hur vaden förvandlas till en seg vetedeg som knådas med hjälp av en storknottrig otäck kavel (ja, ja, rulle) - ja, det blev lite fööööör mycket.

"Vänta, vänta, jag måste klä av mig!"

...säger jag anfått till E.

Joråsåatteee. Det är en helt normal konversation hos Den Sjuka Gymnasten.

Därefter ska vaden tejpas.

Men innan dess hinner jag fara halvt upp från britsen och säga: "Näe, du driver med mig!"

Vad sa han? Jo....
"Jag skulle vilja sätta en nål här mitt under foten..."

Ba skoja. Gjorde E alltså.
Jag reagerade typ som en hotad tigrinna.