Ämlig.

Fy farao vad jag tycker synd om mig själv just nu.
Med över 40 graders feber och träningsvärk, yrsel och matthet, hosta from hell och huvudvärk från samma ställe, känns livet lite orättvist.

Jag brukar mestadels blogga i en positiv anda, jag brukar kunna vända det mesta åt "rätt" håll.

Men nu känns det som en totalt övermäktig uppgift.
Det går inte helt enkelt.

Nu får ni ursäkta men jag måste koncentrera mig på att inte ramla ur soffan.

Jag kapitulerar.