Kontraster en fredag.

Idag känner jag mig lite som en tränings-junkie.
Typ.
Har tillbringat dagen med jobb, träning, träning, jobb, träning.
Och hunnit med både ett sjukgymnastbesök och ett optikerbesök.
Lämnat hund på dagis - hämtat hund från dagis.
Pratat skola och annat tonårsgrejs med sonen.

Men som sagt, träningen har fått tagit mycket plats idag.

Dels gillar jag att träna, dels behöver jag träna för att hålla mig frisk.
Men just nu använder jag träningen, till viss del, som terapi och andningshål.

Lilla pappa är fortfarande mycket svag och har det tufft.
Mamma likaså, fast på ett annat sätt.

Och jag orkar inte tänka på det hela tiden.
Egoistiskt? Ja, kanske. Jag vet inte.
Men det är mitt sätt att hantera det. Rätt eller fel.

Att dessutom, på kvällens Zumba Fitness/Dance, få träffa mina härliga energigivande vänner, blev grädden på moset.

Tacksamhetsfredag minsann.