Om att finna kraft.

Idag blev ingenting som jag tänkt mig.
Eller jo, en del.

Men sedan rasade saker och ting, som ett korthus i blåsväder.

Tårar som rinner.
Snor som tjockar igen näsan.
Hulkar.

Andas. Och hittar tillbaka till lugnet.

Och så börjar det om igen.
Och igen.
Typ så.

Men fan heller att jag tänker låta den där jävulska cancern förstöra precis allt.
Nej. No. Niet. Nein. Nix.

Först ut: rensa skallen och få lite utlopp. Körde skiten ur mig på Jimmies Fyspass.
Kräkvarning på den. Skönt.

Nästa: Yoga. Långsamma kraftfulla solhälsningar. Huvudstående. Kråkor.
Fullt fokus, här och nu, är ett måste.
Befriande.

Imorrn tar vi nya tag för lilla pappa ♡.