Bråda dagar.

Hektiska dagar.
Stressiga dagar.
Bökiga dagar.

Och skitroliga dagar.
De liksom bara flyger iväg.

Logotype.
Visitkort.
Bokföring.
Hemsida.
Avtal.

...ja, ni fattar.

Jag är på "G".

Och det är galet spännande. Och lika galet nervöst. Och minst lika galet kul.

Sedan vet jag med mig att jag har en tendens att springa föööör fort. Just för att det är så himlans kul.

Då gäller det att ha en bra strategi.
En strategi som bromsar mig lite, samtidigt som jag behöver en strategi för att fylla på med bra energi när jag är på väg att jaga upp mig.

Styrketräning såklart. Och yoga. Och boxning.
Men det hade ni redan gissat.

Men så finns det en annan grej som tar ned mig på jorden. Som både lugnar och ger energi.

Charlie ♡.

Att gå ut på vovveprommis gör så gott.
Då pratar jag med Charlie, om företagsgrejer och träningsupplägg, och han viftar glatt på svansen.

Eller krypa ned i sängen och bara känna värmen och tilliten.

Kärlek.

Energipåfyllning delux.

Efter att ha varit hos Den Sjuka Gymnasten - jaja, jag vet att det heter Fysioterapeut - deppade jag lite ihop.

Behandling med nålar är verkligen inget att leka med.
Spontanskrik, snordroppande genom britsens ansiktshål ned på golvet och en jävla massa vevande.
Jorå, då vet man att man lever.

Och efter en sådan behandling blir jag toktrött.
Och deppig.
Fick liksom träningsförbud avseende att belasta axlarna och övre delen av ryggen.
Så, jag vilade från träning hela dagen. Fokuserade på att jobba på med företagsgrejer = kuuuuul!

Sedan bestämde jag mig för att dra ned till Dansverkstan och dansa för energiknippet Linda Hemrell.
Jag behövde röra på mig och jag behövde få in lite energi.

Och jädrar i min låda!
Nog sjutton fick jag energi allt - både via dansen, Latin Aerobics, instruktören och hela atmosfären.
Och så fick jag tokmånga mysiga kramar - och bus - av min fina vän Daniella ♡.

Tänk att det mesta går att vända till någonting positivt. Bara man vill så.

Kärleksfnissigt hela helgen.

I helgen firade vi min födelsedag. Som var i november.

Tåg med älsklingen till Stockholm för att uppleva "Kom igen Charlie!", bo på mysigt och lyxigt hotell, äta gott.

Och skratta, kramas, kyssas, fnissa, busa.
Ja, jag hann till och med yoga en stund på hotellrummet.
Och självklart provade vi Scandics lekrum. Vilket by the way var riktigt trist.

Fast det blev ju i och för sig kul i lekrummet när vi var där :-)

Framsteg.

Att hänga uppochned i ringar är kul - och lite läskigt.
Att ta sig upp i dipsposition har jag inte ens vågat - tidigare.

Men den där PT-Kristoffer utmanar mig precis så mycket som jag behöver för att kliva ut ur komfortzonen - och våga.

Och visst, jag fixade inga dips, men jag tog mig upp, fixerade armarna tätt intill kroppen - och testade - och failade.
Och så upp igen, på't igen.

Ser ni leendet :-)?

Från katastrofstart till tiptop.

Jodå.
Bättre mornar har jag haft.

Kommer runt hörnet på huset och ser hur garagedörrarna står öppna.
Det tar ett tag innan hjärnan registrerar vad som hänt.
Sedan kommer svordomarna - i en strid ström.
Så onödigt. Dörren förstörd, grejer stulna. Polisanmälan och anmälan till försäkringsbolaget.
Så onödigt. Och trist.

Som tur var vände min dag åt det bättre.
Har jobbat med företagsgrejer - snart så....
Har haft taggade PT-klienter som skiner ikapp med solen när de tränar.
Och det ger en sådan fantastisk energi - tack!

Och så hann jag med att träna ordentligt själv också - tungt och kul, inkluderat tomatrött fejs och en å annan spottloska.
Ja, förlåt.
Men det bara kom.
Får väl ta med lite glasputs till gymmet nästa gång och liksom städa upp efter mig :-)

Bäst av allt idag?

Att jag tog mig en liten stund på yogamattan.
Bara lite lugnt och fint. Sträcka ut lite.
Savasana.

För det är jag värd.

Trollfrilla.

Har oftast uppsatt hår när jag tränar.
Både vid yoga och styrketräning, och löpning, boxning.

Men så kommer vi till huvudstående.
Då går det inte att ha en tofs mitt på huvudet. Helst vill jag ha håret hänga fritt.
Vill att huvudet ska ha bra kontakt med yogamattan.
Stadigt. Tryggt.

Vilket brukar resultera i att jag mest ser ut som ett yrväder. Ett penntroll typ.

Och det känns rätt så härligt.

Modigare av yoga.

Jag fascineras mer och mer av vad som händer i både kropp och knopp tack vare yogan.

När jag styrketränar driver jag på rätt så tufft - för att prestera.

I början när jag yogade så betedde jag mig lite likadant. Drevs av prestation. Ville så gärna bli sådär snyggt vig och smidig - och helst redan efter första yogaklassen.

Nu vet jag vad jag mår bäst av.

Styrketräning - japp, prestation.
Yoga - släppa taget, våga vara lekfull och tillåtande. Framförallt tillåtande mot mig själv.

Och jag tror minsann att de där två favoritsysselsättningarna kompletterar varandra på ett fantastiskt sätt.

Tag bara det faktum att jag plötsligt kan göra så kallade "toes to bar" - utan att ha övat på det.
Här är jag övertygad om att det är alla mina huvudståenden som burit frukt.
Sedan 1:a januari har jag övat på just huvudstående - varje dag.
Och jag har lagt märke till att min bålkontroll och min bålstyrka förbättrats å det grövsta.

Och vips så grejade jag toes to bar.

Likaså att stå på huvudet med händerna knäppta bakom huvudet - det har jag inte heller klarat tidigare.
Men genom att träna upp samt öka rörligheten i bröstryggen så föll nästa sköna grej på plats.

Lite coolt är det allt :-)