Pillertrillare.

Nu fyller vi på lite.
Knallorangea piller - det fick toppa ketogan & stesolid - nu kanske det blir ordning på torpet.

Over and out.

Det har varit en lååååååång dag idag.
Nyårsdagen tenderar att bli så - det är som att balansen måste återställas.

Med tanke på omständigheterna - med allt vad sjukhusvistelse innebär - hade jag en riktigt trevlig nyårsafton.

Men sedan kom vi till nyårsdagen...och det har varit en utmaning.
Huvudvärken är kvar, den biter sig fast, som en envis och kärlekskrank blodigel.
Och med huvudvärken kommer tröttheten.
Och tårarna.

Sedan har det inte bara varit tokigt idag.

Söta kusin Carola har varit här och fått mig att skratta.
Finaste vännen Bettan har fått mig att känna mig värdefull.
Mina föräldrar har varit här och då lyftes en tung sten från mina axlar.
Lite senare "två själar, en tanke" - Britt och jag ♡.

Och allt detta toppat med kärlek från min make och mina barn.

Det ordnar sig.

Nyårsaftonsbus.

Det är ju nyårsafton idag, vilket för de allra flesta betyder partaj & festligheter.

Och jag är fortfarande kvar på sjukhuset.

Inte helt kul kanske.

Men så har jag ju en underbar familj som tar hand om mig på alla sätt och vis, och det betyder allt för mig.
Och så har jag så härliga vänner också.

"Syrran" Bettan kom med nyårsfirargrejer och det gjorde ju att jag fick FIRA nyårsafton. Dessutom fick jag skratta en massa, sådär skönt befriande.
Sedan att jag somnade mitt i en mening det är en helt annan sak.

Och alldeles nyss knackade det på dörren och in kommer en sköterska som jag inte sett tidigare, som säger: "Är det du som är Maria?"
Jag: "Ja, det är jag"
Då har hon med sig ett paket från en annan härlig vän, Cissi.

Så nu kom tårarna - och det är inte för att jag har ont, utan för att jag blir rörd.

Hoppet smyger sig tillbaka. Snart är jag frisk igen.

Tack ♡

Gnällstund.

Jag tycker faktiskt lite synd om mig själv just nu.
Känner mig liten och ynklig.
Extra ynklig idag eftersom det är Nyårsafton.
Planen var ju att fira nyårsafton hemma hos oss, tillsammans med Bettan & P-A plus ett gäng ungdomar och så Jean-Paul med Josef & Jessica.
Laga mat tillsammans, duka vackert, klä upp sig lite - och liksom ha en sådan där mysig och trevlig kväll tillsammans.

Och det sket sig ju kapitalt.

Men men, det blir ju nytt år oavsett vad, och det är ju tur.

Men jag hoppas att vi får lite extra god mat ikväll, och kanske någon festlig partyhatt - det skulle ju göra saker och ting lite mer uthärdligt.
Å andra sidan snackar vi om landstinget...så vad är oddsen?

Jag ser ut lite som att jag varit i slagsmål...söndernålad lite här & lite där...det får vara min nyårsmake-up.

När du får oväntat besök.

Ligger och halvslumrar i ett slags vakuum och känner hur det onda börjar komma tillbaka.
Helt slut, ledsen och tycker livet är pest.

Då knackar det på dörren.

Och där står Beate - goa fina Beate!
Bara sådär dök hon upp - gissa om jag blev glad!

Nu hann vi inte prata sådär värst mycket för självklart kom Det Onda tillbaka.

Det smög sig på - som vanligt - och jag blev lika överraskad denna gång över den här smärtan. Den är inte av denna värld.

Men, jag fick både kram och present, och det gjorde lite skillnad för mig i allt elände.

Tack Beate ♡

Väl omhändertagen.

Min härliga syrra Bettan - I just looooove you!
Jag är ju inlagd på sjukhuset och utreds för min svåra huvudvärk.
Och jag är väl inte direkt ensam om att tycka det är aptrist att ligga inne.
Så när jag då får besök så känns saker och ting lite lättare.

Nu är ju Bettan inte riktigt som alla andra, haha, och det är väl just därför vi kommer så bra överens.

Jag menar, hur många får fot- och handmassage när de ligger på sjukhus?
Hur många får en liten väska med diverse god- & nyttigsaker när de ligger på sjukhus?
Hur många får snorgrina på sin väns tröja när de ligger på sjukhus?

Nu ligger jag i min sjukhussäng, väl omstoppad, och mår, efter omständigheterna, bättre, åtminstone mentalt sätt.

Upptankad med Bettan-energi och preppad med kvällscocktail á la droger så hyser jag stora förhoppningar om att jag ska få sova lite inatt.

Mörker.

År 2013 lider mot sitt slut.

Och här ligger jag.

Fortfarande.

Och får inte åka hem.

Puh - för det har jag inga planer på heller.

Eftermiddagens cocktail består av ketogan, immigran och stesolid.

Och detta toppades av härliga kramar.

Alla barnen och maken har varit här och gosat och kramats så det känns lite lättare till sinnet.

Senare ikväll blir det magnetkameraundersökning.

I väntan på det drar jag ned mössan och försöker sova lite.