Fick ett ryck idag på sena eftermiddagen.
Kläcker ur mig till maken:
"Du...jag tänkte ta och ge mig ut på en löptur."
Lite förvånad blev han allt eftersom han vet att jag liksom känner mig tryggare på löpbandet.
Men uppmuntrade mig såklart.
Svidade om fort som fan - ifall jag skulle gå sta och ångra mig typ - och sedan var det bara att ge sig ut.
Rask gång i ca 500 meter och sedan var jag framme vid spåret.
Spring kvinna!
Och det gjorde jag - i riktigt bra tempo till och med - och efter att ha fått ordning på andning och fart så var det svinskönt.
Väl hemma på gården där vi bor så ville jag inte gå in, det var såååå skönt ute, så jag stretchade lite och körde lite yogabus.
Bara för att liksom.
Gissa om jag kände mig nöjd sedan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar