Att åka långt i bil tar på min kropp. Något så gräsligt.
Jag blir stel & eländig, trött, seg.
Så det är vansinnigt uppfriskande att få stanna vid en rastplats och äta & dricka lite.
Och göra lite "armar-uppåt-sträck-jympa"...& en planka såklart :-)
Packar inför semester i Danmark.
Lite sköna softiga kläder, shorts, badkläder....och självklart träningskläder.
Och sprillans nya träningspjuck.
...
Har en känsla av att det kommer bli en härlig semester!
Dejt med Mr S&M idag igen. Alltså min sjukgymnast.
...
Fyrtiofem minuter senare...
Jag är precis genomblöt av svett.
Håret har en touch av knullrufs-stil.
Pappret på britsen är sönderrivet.
Ja, vi lekte med nålar och bollar idag.
Not skönt at all.
...
Men han kan sin sak. Jag blir bättre, åtminstone tillfälligt. Resten får neurokirurgen ta hand om.
...
Förresten, sa jag att vi enades om ett sk "stopp-ord"...?
Vaknade imorse med en nacke som verkade vara på lite bättre humör.
Trött men glad, positiv, ivrig att få träna lite.
Efter frulle - sen sådan - drog jag sålunda till gymmet - supertaggad såklart, men ändå med Hjärnan inkopplad och inställd på "träna med förstånd, inte dra iväg och köra på som crazy bara för att det är så kul".
Ja, för sådan är jag. Jag vill - jag kan - jag vill.
Och så blir det lite för mycket av det goda.
Så jag höll mig till min Plan, mitt Pass och det kändes riktigt skönt efteråt.
Även om det var frestande att köra mer...för vem kan liksom motså de där härligt svarta sköna kettlebellsen, eller alla schyssta slam-balls..?
Lite senare ikväll var det dags för boxning med världens bästa Kjelle - sista gången för denna omgång.
Och vilket boxningspass - jag säger bara WOW!
Krokar & uppercuts för brinnande livet, hehe - så jädrans kul!
Och visst händer det något i kroppen & knoppen när man boxas. I alla fall för mig.
Jag känner att blicken liksom blir extra fokuserad, koncentrerar mig, känner mig stark - och kommer på mig själv med att låta som om jag var med i en serietidning.
Ni vet - "POW!", "POFF!", "POW!"
Bjuder på en skön bild på Kjelle och min underbara dotter som också kör boxning med mig!
Hahaha, jag tror jag skrattar på mig :-)
Ligger i sängen och kollar på gamla bilder och hittade några bilder från när maken och jag var i Tällberg, på Klockargården.
Det var en underbar helg med massor av kärlek, ännu mer av fniss, och självklart en hel del god mat & dryck.
Det är underbart att få komma bort en stund då och då, att få rå om varandra, att få tid att prata med varandra.
...
Normalt sett äter jag det mesta, provar gärna nya saker och jag bangar inte för särskilt mycket.
Men syns det på bilden att jag inte gillar musslor? Alltså seriöst...jag vet inte hur lång tid det tog för mig att ens våga slicka på den där jäkla snusk-musslan, än mindre stoppa in fanskapet i munnen - och sedan dessutom svälja eländet...!
Men roligt hade vi - hysteriskt roligt :-)
Kvällens sista Summerfitness på Djäkneberget...
Taggad till max, nytt & utmanande pass, solen skiner.
Allt stämmer så jädra bra men ändå infinner sig ett visst mått av vemod.
Fyra veckor har gått galet fort - svisch sade det!
Och vad roligt vi haft - det har varit svårt, jobbigt, svettigt, kul, fnissigt, utmanande...för oss alla :-)
Jag har haft det tryggt och så på Dansverkstan - inomhus, min miljö, ja...safe helt enkelt.
Så när frågan kom om jag kunde tänka mig att köra Summerfitness på Djäkneberget, var jag först lite tveksam, lite fundersam..."kan jag, fixar jag det, tänk om..."
Och vad glad jag är att jag vågade kliva fram och ut ur min komfortzon - för det blev mer än fantastiskt!
Så, tillbaka till vemodet.
Sista passet ikväll...
Vi gav järnet - och lite till, hehe - vi slet och svettades - jag fick ett par fina öknamn, haha - ja, det var liksom all in!
Nu så håller vi tummarna för att vi får fortsätta i Augusti!
Den fantastiskt vackra orkidén jag fick ikväll efter passet pryder sin plats i mitt träningsrum - passande va?
Kan man efter 11 års äktenskap & totalt 14 år tillsammans fortfarande vara kär?
JA!
Fortfarande så pirrar det när vi kramas & pussas.
Fortfarande blir jag alldeles varm när han kommer hem från jobbet.
Fortfarande blir jag glad när jag ser honom komma gående mot mig.
Ibland får jag lust att väcka honom mitt i natten - bara för att säga: "jag älskar dig!"
Typ nu...
Jag gruffar en del hemma just nu. Jag fräser en del. Gråter en del.
Jag har ont. Jag känner mig orolig över hur det ska bli med min nacke.
Och allt detta går ut över maken.
Och han tröstar, han ser mig, han försöker så gott han kan.
Hmmm. Måste nog väcka honom. Bara lite snabbt sådär.
Jag älskar dig!
