Familjemiddag.

Idag har hela familjen varit samlad till påskmiddag - underbart!

Efter en smarrig älggryta och en fräsch fruktsallad till dessert tog vi - eller några i alla fall - av oss strumporna.

Dags att stå på händer :-)

Först ut: Rebecca - här ska slås rekord - heja heja!

Resultat: 35,8 sekunder - well done!

Näste man - som var en kvinna: Maria - nu jävlars!

Resultat: 50,8 sekunder - oh yes!

Näste man - som var en man som aldrig stått på händer: Micke - "hur gör man?"

Resultat: En (1) minut och tre (3) sekunder - satfläsk!

Jag har hört att i andra familjer så spelar man gärna sällskapsspel...

Btw, jag slog mitt tidigare rekord!

Frid.

Detta är min första Påsk som jag inte stressat och farit omkring som en hormonstinn speedad duracellkanin.

Och det känns alldeles fantastiskt!

Förvisso fick det ske på "bekostnad" av att jag gav blanka f-n i påskpynt - ja, förutom påskriset då :-)

Jag tyckte det var mer givande och härligt att klä ut sig till påskkärring, zumba asset av mig, äta god mat, gå på bio, grilla korv i skogen, sova middag...

Javisst ja, jag struntade i att städa också :-)

Badar.

Jag tycker väl förstås att det är aningens kallt att bada ute än.

Å andra sidan är jag väl känd för att vara en tvättäkta badkruka.

Vissa verkar inte bry sig :-)

Plötsligt.

Plötsligt händer det.

Nej, jag har inte vunnit på Lotto :-)

Jag har sprängt ytterligare en barriär, en mur - and it feels sooo goood!

Jag hade ju lovat Zumba-Anis att jag skulle gå upp på scen och köra "Bata Bata Bata" med henne - på nästa zumbapass - och det var ju dags idag!

Att jag sedan "råkade" vara utklädd till Påskkärring förhöjde bara det hela, eller?

Knep.

Har suttit på tåget och klurat lite...

Klurat på vad det var som gjorde att det liksom släppte idag.

Idag när jag skulle redovisa min uppgift inför hela gruppen.

Och nu tror jag att jag vet.

Jag snodde en övning jag lärt mig av min grymma PT, Angelica.

Nu ska man väl kanske inte stjäla - tror till och med att det finns något budord om just stjäla...men, men.

Min presentation handlade om Core och då kommer vi osökt in på hållning.

En god hållning gör underverk.

Sååå, efter halva presentationen så fick de helt enkelt ställa sig två och två och liksom checka av varandras hållning.

Det blev lite lagom skönt stimmigt, de fick röra på sig, och vips hade energin stigit väsentligt - och framför allt - jag började andas igen :-)

Nåväl, vidare med presentationen...jag pratar & pratar, det kommer frågor, jag gör en planka, jag gör en planka till; med knädrag...

Va´, redan slut :-)?

I did it.

Som jag gruvat mig.

Som jag haft ångest.

Som jag försökt hitta vägar ut ur detta.

Å så gick det så bra.

Jag svimmade inte. Jag dog inte. Jag stammade inte.

Det var till och med riktigt skoj. Nä, nu ljög jag lite faktiskt.

Det var ju jättekul!

När jag väl hade börjat så var det som om jag inte ville sluta.

Så konstigt man kan bete sig :-)

Höftbrett.

Ikväll blev jag varse hur mycket jag lärt mig under mina träningspass med min underbara PT Angelica.

Höftbrett.

Vad betyder det?

Betyder det att man står med benen lång utanför höfterna, typ?

Hållning.

Ser det bra ut att se ut som en hösäck när man tränar?

Teknik.

Bättre stenhårt, astufft och fel än hårt, tufft och rätt?

Ja, jag vet svaren i alla fall.

Själv hade jag en 1000-lapp mellan skulderbladen och ett strutsägg under magen ikväll.