Tänk att en VAB-dag kan förvandlas från vansinnigt deprimerande till något fantastiskt och produktivt!
"Ungen" är helt klart grymt opigg fortfarande - hostar som en tok emellanåt, vilar lite, vi tittar på serier och skrattar lite.
Och det känns som att det går åt rätt håll när han inte längre släpar sig igenom ett samtal...
Så då passar jag på.
Jag passar på att planera övningar, klasser, utmaningar, bus. Lägger till en del nytt - drar ifrån en del gammalt.
Och jag tror det blir riktigt bra. Bra för mina duktiga deltagare men också bra för mig.
Jag har tagit till mig min PT's motto: "Less is more".
Så jag skalar av och skalar ned - men tro inte att det blir mesträning för det, tok heller, on the contrary.
Det kommer bli tungt och effektivt - alla kan vara med - det handlar om att känna efter vad som passar en själv, vad man har för mål, vad man har för förutsättningar.
Visst ser det här spännande och härligt ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar