Tacksamhets-måndag.

Idag är jag glad & tacksam över att jag har kompressionsstrumpor och liniment.

Hehe.

Vem behöver träna vader som isolerad övning?
Egentligen.

Inga lätta val minsann.

Imorgon blir det "Ett starkare Västerås".
Ett träningsevent, stort och härligt.

Som en påse Gott & Blandat.

Eller som att i forna tider stå i kiosken med lördagspengen och välja.
"En sockerbit, två nappar, tre colaflaskor."

Jag tror jag går på känsla.
På dagsform.

Rumptrappor överallt.

Långprommis med voffen idag.

Och Charlie och jag vi liksom bara matar på, kilometer efter kilometer.

Men så gör vi en del stopp på vägen.

Vi gömmer och letar godis i träd - ja, det är väl jag som gömmer och Charlie som letar :-)
Vi tränar på att hoppa upp på stenar av varierande storlek.

Och så springer vi i trappor.
Gärna sådana med många trappsteg.

Very good for da rumpa.

Ser jag lidande ut?

Var och en får ha sin tro, sin övertygelse, sin religion.
Men ge faaaaan i att hoppa på mig på min promenad.
Du inkräktar.

Möter två välklädda kvinnor som hälsar glatt.
Självklart ler jag och säger hej tillbaka.

Då kommer det.
"Kan det bli ett slut på lidandet?"

Ehhhh?!

Ja, de var från Jehovas.

Dansglädje.

Jisses!
Det var länge sedan jag zumbade eller dansade.
Alldeles för länge sedan.

Men så idag kom jag iväg på danceathon.
Och danceathon är verkligen superkul.
Man kan sväva ut.
Dansa lite som man vill.
Ta ut svängarna.
Ge järnet.

Svettig och med ett stort leende kände jag mig sååååå levande och lycklig.
Nästan så jag kände mig som en riktig stjärna.

Woohoo!

Överträffar mig själv.

I just lööööööve styrketräning.
Och då menar jag INTE tråkmaskiner där man jobbar isolerat. Blä för den lede.

Nä, jag går igång på skivstänger, kettlebells & hantlar.
Och slamballs och TRX.
Och sandsäckar.

Ja, ni fattar.

Körde Stronglifts 5x5 i eftermiddags och dagens pass gick - trots grym träningsvärk i ben & rumpa - så himlans bra!

Överträffade mig själv med att köra på 47.5 kg i barbell row, skivstångsrodd.

Bam!

Aprilväder.

Med en kropp som värker av FET träningsvärk längtade jag idag efter att få ta en rask & uppfriskande promenad.

Vinden friskade i och värmen var som bortblåst, men det spelar liksom ingen roll för mig längre.

Visst är det härligt med sol och värme men när det kommer till promenader eller powerwalks så spelar vädret mindre roll.

Idag gick jag nere vid Lillåudden och Mälaren och det var så fantastiskt att titta ut över vattnet, att lyssna på vågskvalpet, att känna vinden busa runt med håret.

Och voffen skuttade glatt bredvid, lika lycklig.

Efter 7 kilometers rask vovve-walk kändes mina stockar till ben aningens mjukare och fräschare :-)