Som en mardröm.

Nu vill inte jag vara med längre.
Hugg av mitt huvud tack, och ge mig ett nytt.
Åtminstone den högra halvan.

This is not me.

Jag är ju en glad skit, vill umgås med min familj och mina vänner, jag vill lyfta skrot och träna zumba.

Men just nu har jag inte så stora krav.
Bara ge mig ett nytt huvud, tack.

Precis alldeles nyss släppte ett smärtskov på 30 minuter.
Nu, drogad med blodtryckssänkande medicin, immigran samt stesolid intravenöst.
Då var det väl själva fan om jag inte ska kunna få sova en stund, eller vila i alla fall.

Läkaren ska diskutera vidare med en neurologspecialist.

Avvaktar.

2 timmar.

Två timmars sömn.
Och inte vilken sömn som helst heller.
Sömn på Immigraninjektion, oxynorm, panodil - toppat med stesolid.

Har nyss varit ute på rullstolsrace till röntgen.
Hade en tid där idag för att göra en datortomografi av höfter och käkar - detta eftersom jag utreds på reumatologen, och det har förvisso inget med mitt huvudvärksdilemma att göra, men då jag redan hade en tid, så tyckte de att vi kör på, jag är ju redan på sjukhuset.

Tillbaka i sängen.
Värken smyger sig lömskt på igen.

Turban.

Inlagd och väl omhändertagen på Akut Stroke och Neurologiavdelningen i Västerås.
Blodtrycket checkas regelbundet, syresättning likaså, plus diverse andra saker.

Svaret på Datortomografin med kontrast har kommit och det är ingen blödning, ingen hjärtinfarkt och ingen tumör.

Puh!

Så nu får jag blodtryckssänkande medicin samt migränmedicin.
Plus att härliga sköterskan Flora knöt min sjal hårt kring huvudet.
Hon berättade att så gör kvinnorna i hennes familj när de har migrän.
Och det känns faktiskt skönt med det där trycket - det avlastar på något sätt.

Om jag nu kunde få sova också...det är trots allt ett tag sedan sist, typ natten till lördag.

Sönderstucken.

Nu väntar kontraströntgen av huvudet.
Blodtrycket är fortfarande tokhögt, 210/107.
Därefter kan de förhoppningsvis sätta in smärtlindring.

Hur mycket tårar finns det?

203/128

Befinner mig på akuten.
Med denna vidriga huvudvärk.
Och ett blodtryck på 203/128
Utredning, syrgas & lite annat.

Javisst ja, har ju fått en sängplats också.

To be continued.

Måtte det bli bättre.

Sitter här i min rosa Snugglefilt.
Uppsvälld i ansiktet.
Påsar under ögonen.
Trött.

Och det är ändå ingenting mot smärtan.

Smärtan som kom sent igår kväll.
Smög sig på.
Det började i höger käke, upp bakom ögat och ned i bakhuvudet.
Skar som knivar.
Det kändes som käken skulle spricka, ögat sprängas och huvudet explodera.

Sedan har detta hållt på hela natten.

Nej, jag har inte sovit en blund.
Däremot har jag gått en kilometer runt, runt i lägenheten, för att distrahera.
För att försöka komma undan smärtan som skär.

Helvete. Vad är det för fel?

Tjyvtränar.

Idag var tänkt som en träningsfri dag, eller som maken så fiffigt uttryckte det, uppladdningsdag.
Och det är ju det som avses - till viss del i alla fall. Det handlar såklart också om att kroppen ska få återhämta sig.

Men så blev jag sååååå sugen.
Det liksom kröp lite i kroppen, det sög lite i träningstarmen, haha.

Så jag lyssnade på kroppen och underkastade mig dess vilja.

Det blev coreövningar på fitnessboll plus en WOD, Fran.
Fran fick dock göras i form av en lightvariant då jag inte har någon skivstång, så hantlar fick duga.
Och det dög alldeles utmärkt.

Kort, intensivt och starkt - just the way I like it.