Zumba Magic.

Tvekade länge, in i det sista, huruvida jag skulle kunna ta mig iväg på kvällens Zumba MC med grymma Zumba Twins.
Har legat i värsta förkylningen kombinerat med svåra magkramper.
Men så imorse kände jag mig bättre, lite i alla fall.
Så, jag bestämde att jag skulle åka - i värsta fall får jag gå av, avbryta, ge upp - hälsan leker man inte med bara så där.

Och vad jag INTE ångrar mig!
Det gick bra att köra zumba i lite drygt 2 timmar och det var fantastiskt kul - och vansinnigt svettigt, haha!

Bjuder på ett axplock från eventet:

Känner hopp.

Det har varit ett par dagar som inte varit särskilt upplyftande.

Hostat lungorna ur mig under nätterna, torr som sandpapper i munnen, yr i bollen - och som grädde på moset, kramper i magen.

Och förutom att jag inte gillar att vara sjuk - gör någon det? - så känner jag mig extra frustrerad över att inte kunna träna enligt plan.
Hade ju lagom fått en ny träningsveckas pass från PT-Danijela så blev jag förkyld.
Det blir lite som att dingla med en smaskig morot framför åsnans mule samtidigt som man säger: "Du får inte ta den, nana nana nana!"

Ikväll kände jag hur det vände, framförallt när det gäller magen, och det är det som varit absolut värst.

Hoppas på en god natts sömn - på Cocillana hostmedicin - och att få vakna och känna sig lite mer energifylld.

Happy.

Nu bara måste jag bli frisk - bumsmeddetsamma.
Ny härlig yogamatta och så ett yogablock.
Extra spännande med just yogablocket!

Kamomillté gör susen.

Orken kommer och går idag. Mest går.
Orkade, med nöd och näppe, åka och klippa mig på förmiddagen.
Nu ligger jag igen.
Håller mig till soppa och nu té, kamomillté.
I horisontalt läge.
Jag och Mad Men.

Tröstgottis.

När jag väl vaknade efter en hel eftermiddag med sömn kände jag mig sugen på något gott, lite trösterikt.
Så vad kunde passa bättre än att öppna min födelsedagspresent från Bettan?

En kopp lenande te och så ett par mandelskorpor med rabarbermarmelad.

Som balsam för själen.

Viker mig.

Hostar lungorna ur mig. Det snurrar i huvudet. När jag böjer mig ned ramlar jag. Munsåret har blossat upp och det svider. Magen krampar.

Orkar inte ens bli arg eller frustrerad.

Så jag viker mig. Ger upp. Lägger mig.
Väntar ut skiten.

Tur jag har en skön soffa och en kelig kisse.

Lek mer.

Helgen tillbringades på Klockargården i Tällberg - bara maken och jag ♡.

Och bland annat en sak slog mig när vi var där.

Att vi är rätt så olika som personer.
Men ändå passar vi så bra ihop.
Självklart har vi många saker gemensamt, vi har samma humor, vi gillar att träna, vi gillar att kolla på spännande filmer, äta god mat, pussas.

Men när det kommer till lek - ja då är vi lite som två motpoler.

Jag leker och hittar på bus mest hela tiden, jag är mer spontan, jag är gasen.
Älsklingen är lite mer försiktig, ordning & reda, han är bromsen.

Balans helt enkelt. Vi kompletterar varandra. Vi hör ihop.
Alltid ♡.

P.S Jag tror han skämdes lite när jag red på dalahästen :-)