Wow.

What a day!

Supertaggad & lagom nipprig var jag på väg ut genom dörren för vidare färd mot tåget som skulle ta oss till Stockholm och Zumba Masterclass - då ringer telefonen...

Tåghelvetet är inställt.

Förlåt - nu blir det många guldpengar i svärburken - men det är det värt.

Efter tjafs & elände med Satans Järnvägar blir det bilen till Stockholm - GASA!

I 160 knyck är vi fem Zumba Chicks som tjattrar ikapp i bilen och vips är vi framme - vrooooom!

Snabb-mellis i bilen består av kokt ägg, kokt ägg och kokt ägg - bra - för då behöver ingen känna sig utpekad på vägen hem :-)

Väl på plats i Fryshuset så shejkar vi assssss så det står härliga till - vi fullkomligt tjuter & vrålar när vi får se "The One" shejk his asss - *omg*

Behöver jag tillägga att munnarna gick i ett hela vägen hem - den ena i mer extas än den andra - ohhhlala!

Så mycket bättre.

Vaknade imorse och kände mig riktigt utvilad - första gången på länge - och det kändes fantastiskt!

Nykysst, grötladdad, äggtaggad och zumba-outfit på - nu kan det bara bli ännu bättre!

Snart dags att dra till tåget och Zumba Masterclass i Stockholm.

Pirr.

Lite pirrigt känns det allt i lilla magen.

Lite som fjärilsbus.

Pirrigt inför morgondagens utmaning.

Zumba Masterclass i Stockholm, på Fryshuset.

WOW!

Tror jag hoppar i säng så jag får lite extra skönhetssömn - det gäller att vara på topp imorrn ju!

Tårar.

Kände mig så underbart lycklig i sinnet när jag åkte till jobbet imorse.

Log hela vägen i bilen - strålade ikapp med solen.

Träffade mina fina kollegor - ja, jag kallar dem kollegor trots att jag "bara" är en praktikant - för det är så de känns.

Smolket i bägaren?

Den arma bågen - som jag faktiskt börjar tro är ondskefull på riktigt - gör sig redigt påmind.

Å nu halvligger jag här hemma i soffan, rödgråten och med svullna ögon, mosig som en övermogen solvarm tomat, och tycker synd om mig själv - samtidigt som jag vet att jag från och med nu, om jag sköter mig, kommer att bli bättre.

Cortison is da shit. Again.

En bättre dag.

Tänk vad lite vila kan göra nytta.

I alla fall för sinnet.

Inte för den arma bågen dock.

Så jag skippade fortsatt vila.

Först ut: en voffe-walk tillsammans med Rebecca och jag kände att livet liksom kom tillbaka till mig.

Därefter vila.

Next: Pilates med hjärnan inkopplad, dvs inga armbågebelastningar som smärtar.

Grädde på moset? Jatack, i form av en varm härlig Angelica-kram.

Kan det bli bättre?

Ja.

Tar ett raskt beslut.

Kör ett sjukt svettigt och kul Zumba-pass med härliga Najda, i gott sällskap av mina fina Zumbakusiner Kerstin och Lena.

Kan det bli bättre nu?

Jadå.

Soffmys med maken och yngste sonen - Livet ÄR underbart.

Vila.

Fick lov att ta ett trist beslut imorse.

Efter en natt med galet mycket värk i den arma bågen kunde jag knappt räta ut den imorse, än mindre få på mig kläder, kamma mig, koka gröt.

Stannar hemma.

Efter att ha fyllt på med smärtstillande kröp jag således tillbaka till sängs - extra mysigt sällskap - med Charlie.

Sömn, sömn...hemska mardrömmar, svettas som en 150 kilos matrona i övre klimakteriet...

Lyckas hålla mig vaken en stund mitt på dagen då jag får i mig lite mat, umgås en stund med äldsta sonen som är hemma och rastar Charlie - slumrar lite till - vaknar till då yngste sonen kommer hem och vi fikar lite.

Tuppar av en stund igen...helt galet.

Kvällsmat och mys i soffan har hållt mig vaken i några timmar nu så nu blir det skönt att få krypa ned i sängen igen...

Suck.

Mör.

Sitter just nu och fnissar lite för mig själv samtidigt som jag har hamnat i någon slags gäsp-loop :-)

Denna dagen har gått i Zumbans Tecken - ja, alltså mer än vanligt då.

Efter att ha havregrynsgröt-laddat så gick färden mot Örebro och Påsk-Zumba.

Tio instruktörer skulle zumba oss igenom lite drygt tre (3!) timmar.

Hur galet är inte det kanske...moahahahahaha!

Efter halva tiden klämde vi i oss lite mellis - kokt ägg, but of course - bytte kläder eftersom de andra satt klistrade på kroppen och det fanns en överhängande risk för svettskavsår.

Sedan var det bara att ösa på igen...HAPPY!

Väl hemma igen har jag firat pappsen som fyller år och sedan var det bara att åka hem och byta kläder - igen - för att gå ut och rasta Charlie - i sex (6!) kilometer.

Lite mat kanske skulle sitta fint, eller?