Pussel.

Just nu känns det lite som att jag sitter fast i ett pussel som jag inte riktigt klarar av att lösa på egen hand.

Och ändå har jag inget jobb - och det kanske är tur.

Idag till exempel, rann det över riktigt ordentligt.

Knät är inte bra, trist besked om magnetkameraundersökningen, min morbror (mosters make) har drabbats av svår cancer, min mamma är inte frisk, min bror har opererats, jag har inget jobb, armbågsjäveln vill inte vara med och leka...

Beslutar mig för att ringa raraste sjukgymnasten för att diskutera knät.

Bryter ihop och grinar.

Tack Erik för att du lyssnade på mig och att du ser och hör mig.

Imorrn tar jag nya tag.