Lördagsgodis.

Så härligt att vakna utsövd.
Låg kvar ett tag och sträckte på mig...sköööönt...gaaaah!

OMG!

Träningsvärk i kubik. All over.

Så illa att jag inte kan hosta eller skratta ordentligt.
Jag låter som en riktig högfärdskärring när jag försöker.

Så naturligtvis bara måste maken och sonen göra sitt yttersta för att jag MÅSTE skratta.

Men det känns egentligen helt fantastiskt.
Att känna att jag har en levande kropp.
En kropp som svarar på träning, min favoritsyssla.

Sedan att jag inte riktigt kan lyfta mina armar som folk, ja det skyller jag på världens bästa Kjell Fredriksson - bam!

Dagens motion fick därför bli en rask vovve-walk med Charlie. 

Bjussar även på en vacker bild på de lika vackra blommorna jag fick av fina grannen & vännen Lotta ♡

Bättre & bättre.

Visst kommer ni ihåg låten?
"Bättre och bättre dag för dag, bättre och bättre dag för dag..."

Och precis så är det för mig just nu.
Det sker en förändring, en liten sådan visst, men ändock en förändring, varje dag.

Det går uppåt och framåt, och emellanåt får jag lov att stanna upp lite och vila, återhämta mig. Och så framåt igen.

Yogan hjälper mig i detta. Den gör mig stark & närvarande.
Den gör att jag kan andas.
Den har gjort att jag den här veckan vågade mig på att köra lite marklyft.

Och det funkade utmärkt!
Jag ÄR fortfarande stark.
Tekniken sitter.

Namasté ♡

Relalalaxad.

Att det är skönt att chilla i soffan.
Bara väggklockan som tickar.
Några regnstänk hörs mot fönstret.
Voffen och kissen snusar bredvid, nära.

Blundar ett tag tror jag.

Bam!

Torsdagsboxning med grymmaste Kjelle - bam!

Jag känner mig så fantastiskt levande när jag boxas.
Det sker liksom någonting extra i kroppen.
För att inte tala om den mentala delen.
Huvudet får definitivt jobba när man boxas.
Man måste vara skärpt, fokuserad och närvarande.

Boxning och Yoga är faktiskt rätt så lika när jag tänker efter.
Det handlar om närvaro, att ha förmågan att vara här & nu.

För mig är det en viktig del i träningen, och den ger så otroligt mycket mer när jag är fokuserad.
Inte spänd eller så, utan fokuserad och därmed avslappnad och skärpt.

Att bli redigt svettig är en skön bonus :-)

Tar tillfället i akt.

Skulle möta maken på stan idag.
Han är på ett mycket spännande ställe.
Lite så att jag till och med är lite avis.

Vi bor ganska nära city och det går bussar med täta intervall.

Men jag passade på...
Jag passade på att ta en rask promenad.
Vardagsmotion när den är som bäst.

Smyger igång.

Onsdagkväll är lika med Yoga.
Skönt & stärkande för både kropp och knopp.

Idag kryddade jag dock yogakvällen med att köra igång lite försiktigt med styrketräning.

Marklyft. Of course. Love it.

Självklart värmde jag upp ordentligt först.
Smög sedan nice & easy igång på hyfsat lätt vikt.
För att sedan lassa på lite i taget.
Känner mig för.
Är överdrivet petnoga med tekniken.

Och det gick över förväntan!
För en vecka sedan grinade jag och trodde - på fullt allvar - att jag inte skulle komma tillbaka på länge.
Nu känns det mer än hoppfullt.

Det hoppfulla kommer jag självfallet att vårda ömt och därmed skynda långsamt.

Att yoga efter denna sköna upplevelse blev verkligen som grädde på moset.

Ny känsla.

Ny känsla i kroppen.
Träningsvärk av Yoga.

Japp.

Det känns i revbensspjällen. I magen. I ljumskarna.
Det liksom drar och spänner lite överallt.

Inte så som det känns efter tung styrketräning.

Det är en annan känsla i kroppen.

Den känns genomarbetad.
Blodet flyter fram i den.
Jag känner mig längre och smidigare.

Jag kan andas.

För första gången sedan jag blev sjuk kan jag andas ordentligt.

Yoga är det enda i träningsväg jag vågat mig på sedan jag kom hem från sjukhuset.

Och det gör gott.

Ända in i själen.