Ett steg bakåt blev framåt.

Efter gårdagens Pilates/balansträning och min lilla "olycka" med den nyopererade fossingen skrämde mig faktiskt lite.

Så idag har jag gåtränat inomhus - ville inte utmana med "ramla-runt-på-isfläckar-zumba" precis just idag - samt balansträning & skön stretch.

Good enough helt enkelt.

Att ta ett steg bakåt visade sig alltså bli så bra att det blev ett steg framåt.

Jag kan när jag vill :-)

Inte alls avis.

Idag är jag nästan lite tacksam att jag inte kan gå ut och promenera.

Folk verkar ju blåsa bort utefter vägarna.

Och SJ ska vi inte tala om.

Stackars bilister som antingen får krypa fram eller sitter fast utefter vägarna.

Jag tror jag tänder lite ljus och myser lite extra - det är väl en mening med saker och ting.

Meeeen.

Egentligen är jag lite avis faktiskt.

Jag älskar ju snö.

Att rulla runt i snödrivor.

Att göra vackra snöänglar.

Att bygga en snögubbe.

Helst vill jag åka skidor och sedan gå på afterski...

Oj.

Gåtränar gör jag varje dag.

Och så har jag bytt ut mina knäböj - tillfälligt - mot tåböj.

Lite cirkulatorisk träning på detta så är saken biff.

Men nu så tänkte jag att lite balansträning kunde vara på sin plats.

Så, jag bestämmer mig för lite pilates-inspirerade balansövningar.

Allt går fint.

Ända till jag bytte från att stå på höger fot till att stå på vänster.

Klick sa det. Och så blev det alldeles varmt precis där de har öppnat.

Nu sitter jag still med foten i högläge.

Sådeså.

Goda grannar.

Ja det må jag säga.

Visst är det bra med trevliga grannar.

Bra grannar som man kan låna en kopp socker av.

Trevliga grannar som man känner sig trygg med.

Men våra grannar slår nog alla rekord - de är helt fantastiska!

Nu när jag skulle operera foten och inte kan ut och gå med Charlie, och maken sitter och pendlar till och från Stockholm...hur skulle vi få ihop allt detta?

Jodå, hjälpen stavas GODA GRANNAR och familjen Meyer och speciellt då Lotta!

En helt fantastisk tjej, som i ur och skur, tar med sig Charlie ut på skojiga & busiga promenader.

Hon är verkligen en klippa och har dessutom blivit en fin vän!

Stort tack Lotta för att du finns!

Snart så....

Yes!

Jag har träningsvärk i magen - hurra!

Tjyvtränade ju lite på gymmet igår medan mamsen var hos sjukgymnasten - endast mage, bröst, rygg, armar.

Ja, lite enbensstyrketräning of course.

Och det känns fantastiskt skönt - att få känna den härliga känslan av den där skönt-ont-feelingen - det liksom stramar och drar och man känner sig lite extra stark.

Det finns hopp - jag kan se ljuset i tunneln.

Självbehärskning.

Behärskar mig.

Inser mina begränsningar.

Eller rättare sagt - jag inser mina möjligheter.

Här har jag världens chans att få en bra rehabilitering - säger min hjärna.

Här har jag världens chans till vila och eftertanke - säger min hjärna (och Angelica-PT, haha).

Här har jag chansen till att kunna föregå med gott exempel och vara en bra förebild för andra som tränar, eller som tänker börja - säger min hjärna.

Men mitt hjärta säger - så klart - någonting helt annat.

Mitt hjärta säger "Åk och Zumba, du kan ju köra på en stol!"

Men idag får bästa kompisarna ever - Förnuftet och Hjärnan - bestämma.

Och det betyder att jag stannar hemma och lyssnar på bra Zumbamusik.

Nöjd & belåten.

Hehe.
Känner mig nöjd & belåten.
Lite som en katt som svalt en råtta.
Slurp.

Hade förmånen att få hänga med mamsen till gymmet så jag passade på att tjyvträna lite.

Inte helt lätt att behärska sig och inte ta ut sig för hårt och börja svettas.
Eller ännu värre, att jag sabbar något med foten.
Men bra träning blev det, både rent fysiskt men också mentalt.

Nu ska jag vila.