Summa sidvisningar

måndag 3 december 2012

Happy fejs.

Oiiii.
Jag ska få åka till gymmet!!


Ny vecka.

Dag 9.
Och det går bara bättre och bättre.

Har sovit hela natten utan att vakna och ha ont.
Känner mig piggare.
Känner mig mer hoppfull.

Längtar dock efter att kunna ligga på sidan. Att ligga nära, nära.
Som det är nu ligger jag på rygg.
Det är ett måste eftersom foten ska vara i högläge så fort jag sitter eller ligger.

Men jag fortsätter sköta mig så går det nog bra och läker fortare.

Jag fortsätter måndagen med att gotta mig lite:


söndag 2 december 2012

Det tar sig.

Nu är jag trött.
Trött i foten.
Ja, den gör ont också.

Men jag går bättre.
Den värker inte lika mycket.

Och det bästa av allt - jag har kunnat minska på smärtstillande - yeeeay!


Myrkryp.

En vecka och en dag sedan operationen. Åtta dagar.

För första gången sedan operationen så kryper det lite i kroppen.
Det rycker i zumbatarmen.
Jag vill spänna mig. Jag vill ta i.

Jag vill frusta, stånka & stöna.


Jag vill ha träningsvärk.

Hur ska det här gå?

Första advent.

Idag bjuder sonen och jag fadern och maken på första advent-mysfika.



Klädbry.

Brrr. Minus tio grader idag. Solen skiner-och jag med den.

Men.

Jag ska ju gå ut idag.
Och ta frisk luft. Gåträna lite. Göra en snöängel eller två.

Hur klär jag på min ful-fot?
Gipsbandaget gör liksom att den är trippeltjock jämfört med den andra foten.

Jodå. Det stavas kreativitet.
Dubbla sexy-socks från landstinget + en avklippt sportsocka, donerad av sonen + tjusiga benvärmare.

Schnyggt.


lördag 1 december 2012

Ta emot hjälp.

När allt är som vanligt. När jag är frisk.
Då jädrar - då klarar jag det mesta, med bravur.
Nu sitter jag. Eller ligger.
Och får lov att be om saker. Ropa på hjälp.

Och hela min familj är fantastisk! De fixar och grejar och passar upp på mig.

De köper små presenter.
Maken hjälper mig att duscha.
Kramar mig när jag är ledsen.

Jag är så glad och tacksam över allt de gör för mig.
Och jag känner mig ödmjuk, jag får träna på att be om hjälp, jag får träna på att slappna av, andas lite...och det känns ok.
Det känns inte fantastisk, men det känns ok.
Och ok är good enough, för mig.

Snart är jag på banan igen. Starkare än någonsin, både till kropp & knopp.