Plötsligt så händer det...!

Väl påpälsad och målmedveten gav jag mig ut i kylan och in mot "storstaden", d v s Västerås - här skulle powerwalkas åtminstone en mil...:-)

Öste på i ett galet najs tempo i sex kilometer (på 48 minuter...!) och bestämde mig därefter för att öka farten...och vad händer då...?
...Joooo, plötsligt lättar jag liksom och bara flyger fram...

...och jag springer...!

Och det går hur lätt som helst, trots kylan och 5 kg kläder (alldeles för varmt klädd, ja!), plus det faktum att jag inte sprungigt alls sedan innan operationen i höstas - jippie!
Nu sprang jag så klart inte ytterligare sex kilometer (ovan löpare som jag är...), utan jag varvade löpning med powerwalk och sablaranamma vad härligt det var!

Så, vad har egentligen hänt med min kropp...eftersom det gick så lätt? Mina ben kändes så lätta och smidiga - jag liksom studsade fram, nästan som en lycklig lille Skutt...haha!

Så nu ser jag framemot våren, när det är lite snällare luft att andas och man inte behöver så mycket kläder...jisses vad det ska gå undan...:-)