Behärskar mig.
Inser mina begränsningar.
Eller rättare sagt - jag inser mina möjligheter.
Här har jag världens chans att få en bra rehabilitering - säger min hjärna.
Här har jag världens chans till vila och eftertanke - säger min hjärna (och Angelica-PT, haha).
Här har jag chansen till att kunna föregå med gott exempel och vara en bra förebild för andra som tränar, eller som tänker börja - säger min hjärna.
Men mitt hjärta säger - så klart - någonting helt annat.
Mitt hjärta säger "Åk och Zumba, du kan ju köra på en stol!"
Men idag får bästa kompisarna ever - Förnuftet och Hjärnan - bestämma.
Och det betyder att jag stannar hemma och lyssnar på bra Zumbamusik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar