Jag vet att de lite drygt tre veckorna inte är särskilt lång tid.
Men det går sååååå sakta, så långsamt.
Ena dagen känns det finfint - inte toppen - men faktiskt helt ok.
Nästa dag är inget kul alls.
Foten är döful, varm, den kliar, tårna krampar lite.
Jag måste ha den anskrämligt fula opraktiska skon på mig - everywhere.
Men knölen är i alla fall borta - det är min tröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar