Dunk för mig.

Jävlars förbannade armbåge.

F´låt.

Men jag kan inte låta bli att svära över och förbanna denna eländiga armbåge.

Nu har jag dragits med tennisarmbåge i ett år.

Till och från har jag varit bättre - men jag blir inte helt bra.

Sist var det kryckhoppning som förvärrade det hela.

Nu har det gått så långt att om någon SNUDDAR vid huden på armbågen så är risken överhängande att jag utdelar en styck käftsmäll - på ren reflex.

Att sätta i linser, att lyfta kaffekoppen, att klä på och av sig...allt detta är omöjligt att uföra - både på grund av smärtan och på grund av att det är fysiskt omöjligt.

På internet finns det massor med information om just lateral epikondylit - tennisarmbåge - och kanske jag ska prova denna?

Nja, jag väntar lite...

På torsdag är det nålar som gäller - för tredje gången - hoppas, hoppas det vänder.