Snart får jag slippa fultofflan.
Skönt som f-n.
Men jag inser att det är långt kvar till jag är helt återställd.
Foten är sig liksom inte lik.
Den är varm, svullen, den värker.
Jag är stel i framför allt stortån.
Längtar till jag kan köra Boxjump på gymmet.
Längtar till vovveprommisar.
Längtar till jag kan gå utan att det gör ont.
Längtar.......
Tålamod är inte min bästa egenskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar