Fräckt.

Efter att ha lämnat mitt motbud hos den potentiella arbetsgivaren så fick jag en känsla av att de inte kommer gå med på det.

Jag kunde höra det på tonfallet, på hur samtalet fortskred.

Men vad vet jag, det kunde ju lika gärna vara "Jante" som drabbade mig lite tillfälligt...

Redan 13:40 ringde de tillbaka. Lyssnade av mobilsvar (jag hann inte svara, är lite för långsam än...) och hör...

Beslutar mig för att ringa tillbaka men behöver avsluta lite andra saker först.

De hann före - klockan 14:20 ringer de igen.

Och efter en kvart av ordbajseri så får jag veta att de står fast vid sitt erbjudande.

Men...

De, och kunden, är fortfarande mycket intresserade av just mig och min kompetens, så de har ett förslag.

Och det förslaget var så fräckt och värdelöst och nedvärderande att jag inte ens kan redogöra för det på ett vettigt sätt.

Fy skäms kan jag däremot säga.

Nu höll jag dock god min och spelade med - samtidigt som jag lite kokade inombords - och förklarade att jag behöver betänketid till på måndag.

Nu hör jag det igen..."Ja, nu hade jag lovat att komma tillbaka till kund imorgon..."

Jag: "Jag hör vad du säger, och respekterar det, men jag behöver till på måndag på mig."

På måndag kommer de få ett besked - och det med besked.